Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Den föreligger så jämte afskrift af doktorns vitsord.»
»Tack för den uppfyllda formaliteten, herr
landskom-missarie!»
De samtalande uppsökte bägge sina platser under hvar
sin tanke:
»Den där måsen hör ej till min säf!» tänkte den ene.
»Den där gåsen på jakt efter min räf!» tänkte den
andre.
Och räfven var ej så illa belåten med sig själf. Han
hade nu gifvit dessa öfversåtar en ögonbindel, som de
själfva skulle tillknyta allt fastare. För dem var han
nu en västindier, en half spanjor, en hundturk, en
hedning, ja hvad som hälst utom Svarte-Mickel. Men folkets
stora massa, som var borta från detta förhör, skulle en
gång för alla hafva sitt för sig, orubbadt af alla
öfver-såtarhistorier. För dess trogna och hänryckta ögon var
han hädanefter den återkomne löftessvennen, kring hvilken
alla skulle samla sig i jubel och hopp om en ny dag.
Och räfven bak örat, han grinade, och skalken i
skägget, den log. Men hvad som syntes människoögon i
denna stund, skrifver Mäster-Sara, det var dessa svarta
ögons omätligt blida och djupa solglans.
IX.
HVAD TROLLKARLEN FÖRMÅDDE.
J ^andtdagen satt i återtaget arbete, redan nu inför den
första svåra allvarsfrågan.
Det var stundens skriande nöd, som allraförst måste
afhjälpas med ögonblickets beslut och handling före
hvarje åtgärd af någon tidsutdräkt, så kärt det kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
