Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
® hans höghet. 109
ni hopa sådana lidanden på min systers oskyldiga hjärta
och öfver min gamle fars gråa hår?»
»Hon skall också sättas in, hon skall också in i ett
förfärligt, mörkt...» skrek hans höghet; men han tystnade
plötsligen, ty han såg nu äfven Schultskan stå bredvid
Dorotea med räkningen i handen, och det började glimma för
hans ögon, som om alla Neu-Brandenburgs fruntimmer
dansade omkring på torget och alla hans obetalta räkningar
dansade med, och klockorna ringde för hans öron som* om
det var brudklockorna för alla dessa kvinnor, och den höge
herren sjönk i vanmakt, och Rand och de båda lakejerna
måste bära honom och spanskrörskäppen tillbaka till slottet.
Så till vida var nu allt godt och väl; men då hans
höghet med sina hjälptrupper var borta från torget, fanns
det ej mera något manskap där, som kunde kasta Halsband
och Dorotea Holz i den mörka fängelsehålan, hvarför
Dorotea mycket riktigt anmärkte, att det bästa, hon kunde
göra, var att begifva sig hem. »Och ni. Halsband,» sade
hon, »gjorde riktigast i att gå efter ert livré, eller vill ni
på Kristi himmelsfärdsdag gå omkring i skjortärmarna till
ett åtlöje för alla människor, som komma ifrån kyrkan?
Jag tycker, att ni i dag varit spektakel tillräckligt. Men,
min Gud, hvad skall min stackars Stina säga?»
»Ja, Dorotea,» sade bagare Schults hustru, »det är det
bästa; men jag vet nog, hvad jag gör. Vänta bara I
’Impertinenta kvinna!’ sade han. — Vänta bara! Och när
den falske hunden Rand kommer hem och vill dricka
dubbelöl med Kristan, då säger jag: Jo, pyttl»
Hans Höghet låg härunder på ett slags soffa, och Rand
bullrade omkring honom och ref upp kuddar och täcken
och höll glas och flaskor under den nådigsta näsan. Och
när hans höghet började att nysa efter de starka dropparna,
glömde han så borf respekten, att han icke ens sade »prosit»;
ty Rand var en gammal tjänare, och det är ett konstigt
släkte. När hans höghets barometer stod högt och han
skämtade och regerade, då stod Rands lågt, och han var
helt liten; men när hans höghets barometer stod lågt och
han själf låg på ryggen och stönade, då flöt Rand ofvanpå,
då framkom han med de mest opassande talesätt och
betedde sig så, som om hans höghet vållat honom den mest
brännande smärta. Så ock denna morgon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
