Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att detta icke heller skall vara länge, ty sedan skall jag
kläda på mig själf.»
Vid början af detta barnsliga tal skrattade hans höghet
nådigst åt sin lille undersåtes oförstånd, men när gossen
började tala om sin nya mor, vaknade nyfikenheten hos
honom.
»Hvilken mor?» frågade; han. »Du har ju ingen mor,
din mor är ju död.»
»Ja, min mor är död, men jag talar om min nya mor,
och hon ger oss alltid bakelser.»
»Hvad heter då din nya mor?»
»Hon heter min nya mor, vet jag,» och hur hans
höghet än frågade, fick han likväl icke något annat svar;
men så mycket visste han emellertid, att hofrådet Altmann
tänkte gifta om sig, hofrådet Altmann som likväl så till
sägandes alltid var omkring hans person, i det han skötte
hans penningeaffärer, det vill säga vigilerade. Han
förargade sig därför med rätta häröfver och befallde
kammarjunkaren von Knüppelsdörp att skaffa honom reda på, hvad
den människan hette, som ville riskera att bli hofrådets
fjärde hustru; och han befallde äfven, att hofrådet själf
skulle ögonblickligen förbjudas tillträde till hofvet. Rand
skakade på hufvudet, hans höghet lät förargad kläda på sig,
och barnet sprang muntert omkring och lekte. När hans
höghet lät draga på sig strumporna, sjöng det oförståndiga
barnet en vers, som det uppsnappat på gatan:
»Uti hans höghet Gud är uppenbar.
Han tre par strumpor, men dock inga vador har.»
Kammarjunkaren von Knüppelsdörp tappade af
förskräckelse de furstliga byxorna, lakejerna passade icke längre
på hvad de hade att göra, hela levén gick sönder, endast
hans höghet bibehöll sinnesnärvaron och beslöt att icke
betrakta denna casus som ett majestätsbrott; han befallde blott
lugnt, men strängt, att man skulle föra bort gossen.
Rand yttrade icke ett ord.
Att hans levé fick ett sådant slut, att sådana saker
kunde förekomma därvid, det måste naturligtvis gräma hans
höghets landsfaderliga hjärta, och då han nu insvept i en
morgonrock af grönt sammet satt där i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
