Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans höghet. i 3 i
höghet gjorde en rörelse, som om han ville rusa upp. —
»Nej, lugna er, ers höghet, vi veta ju hvarför. — Nå, det
måste emellertid nu med det snaraste befordras med express,
ty huru skulle det väl se ut, om vi skickade det med
vanlig post? Men om vi nu skickade det i morgon med löparen
och sade till honom, att han inom fem dagar åter måste
vara här, så skulle han ju vara tillbaka tisdagen efter pingst,
och då är det slut med dansandet, och han skall väl då
inte heller vara synnerligen danslysten, ty det är tjugu mil
dit, och därtill kommer den fördömda preussiska sanden och
vår egen mellan Strelitz och Fiirstenberg.»
Hans höghet blef helt uppmärksam; Rands förslag
behagade honom, ty han var en alltför vis regent, för att han
skulle tillgripa stora åtgärder, när han äfven med små sådana
kunde uppnå sitt mål.
Saken blef afgjord, och två dagar före pingst
öfver-lämnades brefvet till Halsband, och han underrättades om,
att han hade fem dagar på sig för alt utföra uppdraget.
Detta var ett obehagligt ingrepp i hans dansförlustelser I
Men den sorgen skulle dock varit lätt öfvervunnen, om icke
Stina berättat för honom, att fru Schult äfven bjudit henne,
och det grämde hans hjärta, att hon skulle gå miste om
nöjet, ty han visste nog, att hon icke skulle gå dit utan
honom.
Att detta uppdrag var ett missfoster af hans höghets
och Rands vishet, och att brefvet var ett slags uriabref,
därom hade han icke någon aning; men då Rand gaf honom
brefvet, hade han sett skadeglädje i hans ansikte, och om
en människa än ser aldrig så oskyldig ut här i världen, så
måste likväl en gång vara den första, då den onde betraktar
en från ett människoanlete och kommer en att tvifla om,
huruvida allt är i riktig ordning bakom detta anlete.
Det kom någonting oklart i hans tankar, men då han
rustade sig till sin resa, frågade han sig själf: »Skulle han ...?
Annandag pingst...? Skulle Rand haft reda därpå? Skulle
Rand vara skulden till brefvets afskickande? Hm, hml Jag
förstår det icke, men ... Nå, ju senare jag ger mig i väg,
desto senare är jag där. Framåt 1»
Därmed gick han, men under vägen hade han
åtminstone kommit på det klara med en sak, nämligen att
Stina icke borde gå miste om nöjet, han gick därför strax
till henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
