Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 i 2 fritz reuter.
fä vi återigen ett högt besök, Friedrich Franz af Schwerin
kommer; det skall väl åter kosta några vackra styfrar.»
»Ja, tiderna äro dåliga,» sade hofrådet, »smöret kostar
ju redan tre groschen.»
»Och vi måste ändå anordna en mängd festligheter,
och hvad kostar icke det?»
»Ja,» sade hofrådet och suckade helt kristligt, som om
han hyste ett djupt medlidande med den allmänna nöden.
Denna suck ingaf nu Rand friskt mod och han tillade:
»Och hvarifrån skola vi taga dessa penningar?»
»Det är mycket illa beställdt,» sade Altmann, »man
vill nu inte heller lämna mer än fem ägg för en skilling.»
»Å, därom är ej frågan, med smör och ägg och
andra lifsmedel reda vi oss nog, det värsta är med
penningarna. »
»Ni har rätt, Rand,» sade hofrådet och såg på
kammartjänaren, som om han förvånades öfver dennes "^tora
insikter, »ni har rätt, det värsta är med penningarna.»
»Men så alldeles galet är det ännu icke, efter en åtta
dagar måste ju våra inkomster börja att åter inflyta.»
»Nej, illa är det icke; men det behöfs mycket för att
lefva. Jag skulle egentligen vilja fira mitt bröllop under
de närmaste fjorton dagarna, men — de fördömda
penningarna 1»
»A bevars,» sade Rand och ville gå rakt på målet, >mi
har ju multum, och om ni vill hålla bröllop ...»
»Ja, Rand,» inföll här hofrådet, ty så lätt ville han
likväl icke gifva sig, »smöret tre groschen, fem ägg för
en skilling och så hans höghets onåd.»
»Ah, det är inte så farligt med den saken, som det
låter, om ni blott...»
»Låter giftermålet fara, menar ni,» inföll hofrådet åter,
»ty...»
»Nej,» af bröt honom Rand, »jag menar, att om ni
försträcker oss en liten penningesumma till midsommar, så
blefve det väl bra igen med den där onåden.»
»Nej, Rand,» utbrast hofrådet, reste sig, knäppte tätt
igen rocken och grep efter sin hatt, som om han ville gå
sin väg. »Då jag lämnar er penningar, låter ni mig falla i
onåd; om jag icke ger er några, så kommer jag möjligen
åter i nåd. Hvad angår mitt giftermål hans höghet?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
