Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 i 2 FRITZ REUTER.
Kägebein trängde sig fram med ett stort glas vin och
deklamerade:
»Djupt du träffats utaf amorsskotten,
som dig limmat fast vid Dorotea där;
därför drick ur bägaren i botten
se, dess pärlor spritta lekande, se här!»
Och Kunst skrek: »Kalle! Hämta hit stadsmusikanten I»
Och den gamle tunnbindaren Holz gick med sitt glas
grabowsk fram till Dorotea och sade: »Dorotea, har jag inte
alltid sagt det? Det som ligger inunder, måste komma
ofvanpå — hus och trädgård ...»
»Far, far I Hur har du kommit hit på rådhuskällaren?
I detta dryckeslag?»
»Dorotea, världen vänder sig om; hans höghet har
legat på Stinas säng. Stina skall nu på morgonen gå upp
till hans höghet och utbedja sig en nåd — hus och
trädgård. — Se, där går hon just I»
»Ja, verkligen!» utropade Dorotea och sprang till fönstret.
»Hon går till slottet. Stina, du tänker väl inte...!»
Vips, slog hofrådet Altmann igen fönstret midt för hennes
näsa: »Låt ni henne vara! I dag är det en lyckodag, och hans
höghet är väl nu mör nog.»
Stina gick öfver torget till slottet, men hon gick, som
om hon vore på väg till kyrkan, hon såg hvarken till
höger eller vänster, och hennes tankar voro riktade på
hennes enda lycka här i lifvet, på hennes Wilhelm. I
kyrkan och öfver det stackars människohjärtats eviga
önskningar styr en annan herre än i det furstligaste slott; men
hennes tankar voro likväl därför icke oheliga, och hon
skulle i detta ögonblick kunnat i sin armodsfulla dräkt och
sitt hjärtas djupa behof lika ren och oskyldig i kyrkan
anropa Guds nåd, som hon nu ville utbedja sig en furstlig
nåd; ty det hon ville bedja om, var i hennes ögon
grundvalen och hörnstenen till det altar, på hvilket hon en
gång ville tända sitt tackoffer till vår Herre — ett ärbart
hem.
»Nå, hvad vill du?» sporde Rand, då hon trädde in i
slottet.
»Jag vill tala med hans höghet,» svarade Stina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
