Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I ofredstider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fartyg, däraf 33 stora galärer mot Norrlands
kustbygder, räknadt från Gefle och norrut. — I Maj 1721
visade sig den ryska flottan utanför Gefle, men där
vågade sig ryssarne ej göra angrepp, då
försvarsåtgärderna voro synnerligt kraftiga. De drogo sig därföre
norr ut mot Söderhamn, Hudiksvall och Sundsvall samt
brände och plundrade i städerna och kustsocknarne.
Röfvartåget gick ständigt framåt, och den 29 maj på
aftonen styrde de ryska fartygen mot Hernösand, rikt
lastade med allehanda byte. I Hernösand voro de
af fasa lamslagna innevånarne alldeles värnlösa, ty
ingenting hade gjorts för att möta fienden.
Kosackhoparne drogo inåt landet, klädda i röda och
grå kläder och gröna kappor för att plundra och bränna.
En del tog vägen åt Säbrå, hvarest 65 gårdar brändes
jämte prästgården, där biskop Göran Wallins nyss
aflidna maka stod på bår. Kyrkan brändes ock ner.
Vidare drogo röfvarhoparne till Stigsjö, der 7 gårdar
brändes och till Häggdånger, der 39 gårdar brändes.
Öfverallt plundring och brand!
Den 31 Maj gingo flera galärfartyg upp till
Hernösand och landsatte trupper, som genast började sitt
förstörelsearbete.
Natten ligger så ljus öfver Ångermanälfvens vackra
ådal. Knappast en krusning på älfvens spegelblanka yta.
Skogen utefter älfven står mörk och i de enstaka
stugorna här och hvar kunna endast de små barnen sofva.
Gubbarne och kvinnorna hafva icke haft någon ro eller
fått en blund i ögonen; männens bäddplatser äro tomma,
budkaflen har gått från stuga till stuga, ty elden från
vårdkasen söder om staden har varskott, att fienden är
i antågande. Vårdkasarne öfverallt på bergen hafva
flammat. Hvilket lif det varit på kyrkovallarne, dit
männen samlats! Men ingen klagan. Man har klagat och
gråtit så mycket, att tårarne sinat. Här och där åkallar
man Gud, ropande till honom i den hårda krigsnöden.
Någon tar upp en psalm och den ene efter den andre
faller in, både unga och gamla. En underlig sång i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
