Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strödda drag ur folkets lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dels genom kyrkorådets gjorda föreställningar, men en
del ledde naturligtvis till skilsmässa. Anledningarne
därtill voro de vanliga: en allt för stor olikhet i lynnen
och tänkesätt, mannens dryckenskap eller hårdhet,
kvinnans trätgirighet, enderas otrohet m. m. Ett sorgligt
fall af äktenskaplig osämja på grund af hustruns
otrohet slutade med att den förorättade äkta mannen dräpte
sin hustrus älskare med ett knifhugg, hvarpå följde
flera års straffarbete för den olycklige mannen.
Brott hafva visserligen under de sista årtiondena
förekommit äfven i Högsjö, men deras antal har varit
jämförelsevis ringa med hänsyn till invånarnes antal. Några
fall af barnamord, begångna af stackars förtviflade unga
kvinnor, mordbranden i Wålånger, det förut omtalade
dråpet och några smärre tjufnadsbrott äro de, som
närmast minnes. Men jag vill icke nu här omtala dem,
lika litet som jag vill skildra, huru den Nordstrandska
förmögenheten på Åbord tog totalt slut inom loppet af
blott några få år.
Tvister emellan Gudmundrå- och Högsjöborna
angående gemensam hyggnadsskyldighet hafva
understundom förekommit, men de hafva dock i godo blifvit
bilagda vid visitationer. Men med sämjan mellan
Gudmundråpojkar och Högsjöpojkar har det understundom
varit klent bestäldt i gångna tider. De kunde ej gärna
träffas vid auktioner, bröllop och danstillställningar utan
gräl och slagsmål, så fort brännvinet var med.
Det berättas, att en Gudmundråpojke och en
Högsjöpojke, som i hemorten varit oförsonliga fiender, begåfvo
sig till sjös på hvar sitt fartyg. Efter flera år
sammanträffades de på andra sidan jordklotet och kände genast
för hvarandra den varmaste vänskap. Under rörelse
och glädjetårar uttalade då den ene hvad säkert båda
kände sålunda: "tänk hvad den sockenovänskapen är för
en fåfänje, när människan kommer sig så här långt
bort i världen bland alle hedninger och troll!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
