- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
95

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskop Laurentius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

j^Herr Sune Erengislesson,» svarade Holmfrid.
»Jag måste vara kort. Jag orkar icke tala^ sorg och
harm kväiVa mig, när jag talar. Herr Sune var
konung Knuts mau;, och konungen gaf mig och mitt
arfgods till Sune. Men innan jag vardt Sunes vif,
hade jag vistats vid konung Johans hof. Dä säg jag
ock det andra konungahusets unga ättlingar. Jag
lärde mig att älska den lille Erik och hans väna
systrar, och hans män voro mina vänner. När Knut
uppreste sig mot sin laglige konung och utsträckte
sina fräcka händer efter hans spira, var jag ännu ett
barn, men jag erfor det icke jiied likgiltighet. Det
har-made och smärtade mig. Och när konungabarnets
vänner och anhängare gjordes fredlösa, fann jag det grymt
och orättvist. Men min man Ytw Knut den länges
handgångne vän, och jag teg med hvad jag tänkte
och satt stilla pä hans gård, som var mitt odal. Jag
var icke illa tillfreds. Min man drog till Knuts hird
och var föga hemma. Sä kommo de fredlöse i min
väg. De voro min barndoms vänner, och skriften
bjuder ju att vara barmhärtig. Icke sant, frände?»

Biskopen böjde pä hufvudet till tecken af
samtycke, och Holmfrid fortfor: »Jag ätog mig de
fredlöse, gaf dem mat och härberge, när de tarfvade det.
Jag gjorde det hemligt, ingen mer än min
kammartärna Barbro visste något därom. Jag känner lagen
och den fara man löper^ när man hyser eller hjälper
en fredlös. Jag tviflade icke, att min man skulle
öf-verse med hvad jag gjort, ehuru han var konung Knuts
vän. Men jag höll det hemligt, därför att jag icke
ville, att han skulle blifva hemsökt för min skull.
Jag ville kunna svärja, att jag gjort det min man
ovetande. Jag halp dem alla uppåt landet, tills blott
konung Eriks stallare återstod. Hans affärd hade flere

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free