Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lugn före stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-192
vet, att jag varit här, och hvad ingen vet, kan icke
förrådas.»
»Du talar klokt, Sigurd,» sade Holmfrid, »jag
vill följa med dig.»
Men fru Irmegard sade stolt: »Ingen skall säga,
att jag icke förmått värja mig och mina gäster, vore
det än mot själfva konung Knut. Stanna hos mig,
Holmfrid!»
Men denna skakade på hufvudet och sade: »Jag
vill icke bringa ofärd öfver den, som varit emot mig
så huld som en moder. Jag drager bort till Skogvik.»
»Broder Laurentius,» utbrast fru Irmegard, »bjud
henne stanna I»
»Nej, syster,» svarade han, »jag menar fullväl,
att hon är mera i säkerhet där än här, och då hon
är borta, löper icke heller du någon fara. Lofva mig
blott att bida och icke genom bud eller ömsesidiga
sändningar förråda, hvart Holmfrid tagit vägen. Må
därför Holmfrid fara och Irmegard stanna i sitt hem,
där jag anser henne vara trygg. Men du, Brynjolf
Kettilsson, må fara med liibeckerskeppet. Du bör
bringa bud till din herre, och du ökar icke Irmegards
säkerhet, huru tapper och manlig du än må vara.
Du är konung Eriks man, och alla känna dig för att
vara det. Det är nog sant, att Sune icke visste, att
det var du, som fick hästen, fru Holmfrids eget
mjölk-hvita sto, men hvem kan veta, hvad han sedan dess
fått höra?»
»Jag håller före, att I, herre biskop, talen
mycket rätt,» sade Sigurd. »Och låtom oss nu gifva oss
af, fru Holmfrid!»
Härtill förklarade sig Holmfrid strax redo, och
få ögonblick därefter satt hon i Sigurds båt och
fördes sakta hän öfver Slätbakens vågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
