Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-213
att tignarmännen menat detsamma, men hon
betvif-lade det.
»I sägen ingenting, fru Holmfrid,» fortsatte
Sigurd. »Vi skola emellertid sända en spejare öfver
till södra stranden. Känner jag konungsmännen rätt,
fara de icke spårlöst fram genom landet.»
Sigurd ropade till sig en sven, sade till honom
några ord med låg röst, och denne gick.
»Nu skola vi se till, att Elsa och mästersvennen
få något till lifs, innan de begifva sig af,» sade
Sigurd och gick till stugan, följd af Elsa och Henrik.
Holmfrid stod kvar ute på tomten. Snart såg
hon en yngling, klädd i trasor, sätta sig i en båt och
med snabba årtag ro emot södra stranden. Hon
förstod att spejaren var af sänd. Men hvarför ville icke
Sigurd tro hennes aningar? Nu skulle de komma för
sent. Och hvarför hade biskop Laurentius sändt bort
Brynjolf stallare? Det var åtminstone en stridsman,
som hade kunnat försvara fru Irmegard.
Under tiden framdukades en måltid, och Elsa
och Henrik satte sig ned jämte Sigurd. Holmfrid
satte sig också till bords, men maten ville icke smaka
henne, hvaremot Sigurd tycktes hafva förmåga att äta
när och huru mycket som helst.
Elsa åt och pratade gladt.. Mästersvennen teg och
åt, under det han följde Elsa med ögonen.
»Nå, Holmfrid,» sade Elsa, då hon slutligen märkt
dennas förstämning, »man skulle tro, att du icke gladde
dig åt herr Sunes aftåg.»
»Jo, visst skulle jag glädja mig, om jag blott
visste, hvaråt han dragit,» svarade hon.
»Suderköpung har han lämnat. Sak samma då,
åt hvad håll han drager bort,» sade Elsa.
»Menar du, att det icke finnes andra att hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
