Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskop och bonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-258
en prunkande blomma, men jag tänker, att efter henne
följer bitter frukt. Desse herrar stå konungen
närmast. Vi bönder känna icke vår konung. Vi utgöra
våra gärder, som ofta äro ganska tunga. Och det är
nog sant, att en af konungens män föröfvat en
illgärning. Vi afsky det och den man, som gjort det.
Men icke böra vi tillräkna konungen detta.»
»Men denne man är konungens gunstling och
högra hand,» invände biskopen.
»Man säger så,» svarade Sigurd Storskägg, »man
säger så. Min bry te är ock min högra hand, men
stundom händer det likväl, att han förgår sig och att
jag är föga nöjd med hans gärningar. Så kan ock
förhålla sig med konung Knut. Vi känna honom icke,
men vi vilja tro honom om godt ännu så länge.»
»Men huru är det möjligt att tro honom om
godt? Han har ju svikit sin herre och konung, som
var hans nära frände, och stött honom från tronen
och intagit hans säte.»
»Ja,» svarade Sigurd, »men då var konung Erik
blott ett barn. Vi hafva haft nog med en barnakung,
Johan Sverkersson. Han skänkte kyrkor och kloster
för mycket. Vore konung Erik honom lik, blefve
väl hela landet ett prästegäll. Förlåt, herre biskop,
men så bör det likväl icke vara.»
Biskop Laurentius kunde icke annat än småle åt
bondens fritalighet, ehuru han i själ och hjärta var
harmsen.
»Men nu är konung Erik icke mera ett barn,»
sade biskopen, »han är en yngling.»
»Ja, jag talar kanhända i fåvitsko,» sade Sigurd,
»men konung Knut skall vara en ansenlig man, så att
många kalla honom den långe. Och han säges hafva
ett ståtligt utseende, tala lätt och äga ett godt mål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
