Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
Han såg på henne med oförställd beundran. Bet
förvånade honom, att han icke förr märkt, huru vän
hon var. Det var det svarta sorgedoket, som kom
henne att se gammal ut.
»Är den kransen ämnad till min moders graf?»
sporde han, och då hon jakade därtill, frågade han,
om hon ämnade sig till grafven.
»Min frände biskopen,» svarade hon, »förböd mig
att gå bort ifrån gården eller rida ut ensam, och jag
har lydt hans bud, ehuru jag nog ofta önskat att få
bedja vid roin frankas graf.»
»Min morbroder har nog handlat välbetänkt,
när han bedt eder göra så,» sade Gudmar, »ty
oroliga tider stunda. Men låt mig nu följa eder.»
Båda följdes sedan åt till grafven. De knäböjde
och bådo på fru Irmegards graf, men Gudmars
blickar hvilade ofta under bönen på den ungdomliga
skepnad, som knäböjde vid grafvens andra sida.
Efter denna dag sökte Gudmar ofta Holmfrids
sällskap, och de gingo eller redo ut tillsammans.
Så kom en dag från biskop Laurentius ett bud,
hvilket omtalade Knut den långes våldgästning vid
Granm}^’ hos Gudmund och Barbro, och att den gamle
Sigurd sändt ut den brända budkaflen och kallat
östgötamännen till vapen emot Knut. »Folk samlas
dagligen,» sade budet, »för att draga mot Jämjö, där
konung Knut gästar hos sin betrodde man, herr Sune
Erengislesson. Inom kort tror biskopen, att hela Östra
Götland skall vara i full resning.»
»Guds död, det är ju göda tidningar,» sade
Gudmar och sprang upp,’ méd ögonen lågande af
stridslust. »Aldrig skulle konung Erik kunna komma i
ett lägligare ögonblick.»
Gudmar tillkallade fader Benedictus och lät ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
