Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett afsked
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
så trött, ville hon icke spörja, utan tänkte, att han
nnder sömnen kommit att skrabba af förbandet.
Så kommo huskarlarne in. En af dem hade ett
hugg i kindbenet, och en annan linkade, när han
gick. Holmfrid sporde efter orsaken, och de svarade
henne med synbar förlägenhet, att de skadat sig på
en yxa.
»Samma yxa?^> frågade Holmfrid förundrad.
x>Ah nej, det finnes nog så många yxor, att vi
kunde skada oss på hvar sin,» svarade den andre
mannen.
Den första kastade en förebrående blick på
kamraten och sade: »Saken är den, att en hop vapen
hängde på ett vägg bräde, som föll ned, och den ena
yxan råkade mig på kinden, och den andra kom på
hans knä.»
»Ja, så var det,» menade den andre och smålog.
Holmfrid undrade, om de hade grälat med
hvar-andra och gripit till vapen, men hon sade ingenting
vidare. Karlarne åto under tystnad och gick ut. Hon
tittade åter in till den gamle Sigurd, men han sof
fortfarande.
Holmfrid gick sakta ut och till Björns stuga.
Gudrid satt där inne med sitt minsta barn i knät,
Björn var ute. Gudrid såg sorgsen ut och sade icke
något, blott hälsade. Holmfrid satte sig ned. Barnet
log emot henne och sträckte ut armarne, men Gudrid
ville icke lämna det ifrån sig.
»Huru syntes eder den gamles sår i dag?» sporde
hon slutligen.
»Nästan sämre,» svarade Holmfrid, »förbandet
hade gått upp. Det syntes mig dock, som hade jag
lagt det ganska fast.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
