Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Politisk socialism - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läror, förslag och idéer, som nu förkunnas, finna
vi lika öppet och i många hänseenden lika bra
och sina gånger bättre utvecklade än med den
socialistiska bildning som vi nu ega i landet.
Arbetarklassens egen talan kom visserligen icke
till sin rätt, “småfolket” beskrevs och betraktades
som “en sämre hop“ som saknade förutsättningar
och förmåga att taga egna angelägenheter i egen
hand. Men det var ett tidslyte, om man
överhuvud så kan säga, som delades av utlandets
samhällsteoretiker av även socialistisk riktning:
allt för arbetarna, knappast någonting genom
arbetarna; ovanifrån icke nedifrån skulle hjälpen komma,
allt ordnas och allt uttänkas; en tidsuppfattning
som är lätt förklarlig. Idén om proletariatets
organisering och organisationsförmåga var då icke
uttalad så klart som i vår marxistiska tid.
Sverges egna inre förhållanden voro politiskt
även särskilt gynnsamma för de franska
revolutionsidéernas hastiga insteg i landet. Enväldet
florerade, trycktvång och tidningscensur hängde
munlås för det fria ordet och det adliga
godsegar- och ämbetsmannaväldet var tillräckligt stort och
omfattande för att sticka folk i ögonen. När
republiken under dramatiska former
proklamerades i Frankrike 1792, började man även här bli
republikansk. “Halva nationen blev jakobin“,
påstår Malmström, en av den svenska vitterhetens
många historieskrivare. Men tillägger han på ett
annat ställe för att bryta udden av den svåra
anklagelsen: “man skulle mycket bedraga sig om
man föreställer sig att dessa svenska jakobiner
hade synnerligen mycket gemensamt med de
samtidiga franska”. Om de större städernas
proletariat frånräknades, bestod, enligt Malmström,
“pluraliteten av Sverges folk alltför mycket av ett
slags jordbrukande aristokrati för att någonsin bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
