Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vår enda socialistiska tänkare och teoretiker med eget system Nils Herman Quiding — den svenska underklassens historieskrivare - Makt-teorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutsatsen att “rätten till enskilda andligt och
ekonomiskt övermäktiga klassers herravälde” måste
för beständigt upprätthållas. Det “fjärde”
ståndets emancipationskrav i vår tid har bragt sådana
felslut på skam. (II: 78).
I sin berömda, även till svenskan 1879
översatta lilla skrift “Striden för rätten” — Kampf
ums Recht — utvecklar Ihering, tysk rättslärd,
ävenledes maktens juridiska teori. Han har
fullständigt brutit med den av Savigny grundade
konservativa tyska historiska rättsskolan, vilken
för övrigt Marx, som på den tid han studerade
juridik vid Berlins universitet åhörde Savignys
föreläsningar, skarpt nagelfarit liksom Quiding hos
oss i sin kritik av “det historiska förnuftets män“.
“All rätt som finns i världen är“, säger Ihering, “vunnen
genom strid, varje rättssats har först måst avvinnas dem
som bestredo den... Det ges tusenden av individer, vilkas
liv går sin jämna gång utan stötar och hinder i rättens
regelbundna banor. Och skulle vi säga åt dem: rätten är
kamp, skulle de icke förstå oss. De känna honom blott
såsom ett tillstånd av frid och ordning. Och rådfråga de
endast sin egen erfarenhet, ha de fullkomligt rätt alldeles
som den rike arvtagaren, som utan möda fått i sin hand den
mogna frukten, av andras arbete, icke kan fatta den satsen
att egendom är arbete... Det var en tid på modet att
pryda urtiden med alla sköna egenskaper: sanning, öppenhet,
trohet, barnsligt sinne och from tro. I sådan jordmån skulle
säkert ock rätten ha kunnat trivas utan all annan drivkraft
än rättskänslan makt: hand och svärd hade han icke behövt.
Men i våra dagar vet envar att denna fromma urtid hade
en alldeles motsatt karaktär”... (Anf. arb., s. 1—2, 11).
Med svärdet är romerska världen grundad. Och svärdet
eller spjutet är den romerska rättens äldsta symbol... Romarna
ha ingen ’härledd’ egendom i rättsspråkets betydelse, härlett
från gud eller andra människor, utan de ha en ’ursprunglig’,
vid vilken egaren är sin egen autor: de ha tagit sig den, varest
de funno den. Romarens förvärv bestod im capere, egendom
är för honom vad han tagit med handen”[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
