Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Sången. Diomedes' hjältebragder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Zeus vill förläna beröm åt Tydeus’ son Diomedes.
Alltså tag piskan du i din hand och de glänsande tyglar,
så skall jag ställa mig själf vid din sida på vagnen och kämpa;
eller ock möt honom du, så skall jag för hästarna svara.»
Honom svarade då den frejdade son af Lykaon:
»Sköt du om tyglarna själf och hästarna dina, Aeneas!
Flinkare skola de draga din vagn med sin vanliga körsven,
därest vi åter bli tvungna att fly för sonen af Tydeus.
Eljest de blifva af skräck bångstyriga kanske och vägra
att ur tumultet oss föra, när ej de förnimma din stämma,
och om den modige Tydeus’ son då stormar emot oss,
dödar han kanske oss två och för bort starkhofvade spännet.
Därför du själf skall nu köra din vagn och hästarna dina,
jag däremot med mitt stingande spjut skall möta hans anfall.»
Sedan de så hade talat, bestego de prunkande vagnen,
styrande ifrigt åstad mot Tydiden de eldiga hästar.
Då fick dem Sthenelos se, den lysande Kapaneussonen,
och med bevingade ord han talade strax till Tydiden:
»Tydeus’ son Diomedes, du vän, som jag älskar af hjärtat!
Där två kämpar jag ser framsprängande mot dig till anfall,
oemotståndliga män, den ene en mästerlig bågskytt,
Pandaros, han som berömma sig kan af sin fader Lykaon,
och jämte honom Aeneas, och han från den stolte Anchises
yfves att stamma och äger till mor Afrodite, gudinnan.
Fort, låt på vagnen oss vika tillbaks, och storma, jag ber dig,
ej bland de främste så där, om du icke vill lifvet förlora.»
Bister i uppsyn svarade då Diomedes den starka:
»Tala blott aldrig om flykt, ty jag tänker dig icke att lyda!
Icke är sådan jag född, att i striden jag önskar att vika
eller mig gömma för spjut; ännu är min styrka densamma.
Icke jag gitter att stiga på vagn, utan så, som jag står här,
vill jag dem möta; Athene mig ej tillstäder att bäfva.
Ej skola båda minsann af det eldiga spännet tillbaka
föras från mötet med oss, om också den ene sig räddar.
Nu till en annan sak, som jag beder dig lägga på hjärtat:
skulle den äran åt mig af den rådslagsrika Athene
gifvas att döda dem bägge, låt då våra eldiga hästar
blifva här stående kvar, med tömmarna bundna vid karmen;
glöm ej att skynda dig strax till Aeneas’ hästar och dessa
drifva från troerna bort till de benskenklädde achaier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
