Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hönsraserna - 4. Medelhafshöns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4) Medelhafshöns.
Bland Medelhafshönsen finna vi" de lifligaste och till följd
af sina goda egenskaper mest spridda djuren: De i vårt land
först kända bland dessa voro de spanska hönsen, af hvilka fin-
nas följande arter:
vitkindade spanska höns, som äro svarta med hvitt ansigte
De värpa de största äggen af alla raser, ehuru ej de mest väl
smakande. Minorka-höns, äfvenledes svarta, men med karmo-
sinrödt ansigte. Andalusiska höns, af en blågrå färg, anses vara de
flitigaste värparne af alla, samt Ankona-höns, gökfärgade på blå-
grå grundfärg. Afarter af dessa äro Ramelsloher- och Columbia-
hönsen
Alla spanska höns värpa bra, hafva stora ägg, men ett jem-
förelsevis dåligt kött, utvecklas långsamt och äro derför svåra
att uppföda och ej så härdiga, att de med någon egentlig fördel
kunna rekommenderas för vårt klimat.
Främst bland medelhafsraserna sätta vi de italienska eller
8. k. Leghorn-hönsen, hvilka, hvad härdighet och lämplighet för
vårt klimat beträffar, äro de. som vi bland de egentliga värp-
hönsen varmast vilja rekommendera landets jordbrukare. Deras
förträffliga egenskaper göra dem förtjenta af en vidsträckt sprid- -
ning och vid en öfverblick af de i vårt land kända rasernas sprid-
ning märker man genast. att Leghorn-hönsen, särdeles den hvita
varieteten, representera det största antalet.
Leghornhönans mest utmärkande egenskap är hennes värp-
ningsförmåga. Äggen äro af medelstorlek och väga 55—70 gram
stycket samt hafva en fin smak. Hönan värper i medeltal 180
ägg pr år, men kan understundom lemna ända till öfver 200
ägg. Såsom köttdjur äro de icke tjenliga, men hafva som unga
dock ett ganska fint och välsmakande kött. Hönan vill icke
gerna rufva, men kommer ruflusten på, ligger hon ordentligt
samt sköter sina ungar väl. Till följd af den stora liflighet. som
är ett utmärkande tecken för denna ras, måste man de första 8
—14 dagarne, som hönan går med kycklingarne, hålla dem på
en temligen begränsad plats, emedan kycklingarne eljest hafva
svårt att följa henne. Kycklingar växa fort och befjädras
utomordentligt hastigt, hvilket, som vi nämnt, är en stor fördel,
De allmänna kännetecknen på en fullkomlig typ af denna
ras äro följande:
Tuppen: Stark, bredt, högt och slätt hufvud; temligen lång
och stark näbb; mycket stor, lifligt röd, fullkomligt lodrätt stående
och ofvantill vackert rundad, bakhufvudet följande, djupt och
regelbundet sågtandad, enkel kam, fri från utväxter; naket, rödt
ansigte, fritt från rynkor; långa, tunna kindlappar; väl utveck-
lade, hvita öronskifvor med tunna, släta, mot hufvudet tätt slu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
