Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Hvilka raser böra vi hålla?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
med den praktiska jordbrukarens för den ekonomiska nyttan öppna
blick — och vi komma då till ett helt annat resultat, som noga
öfverensstämmer med det gamla ordspråket: »vill man ha en
god häst, får man icke se på färgen.»
Innan vi besvara frågan om hvilka raser vi böra hålla, skola
vi först göra klart för oss huru många raser vi med fördel kanna
hålla. Då vi icke taga med i räkningen s. k. afvelshönserier —
hvilka merändels äro försedda med en massa raser för att kunna
tillfredsställa olika kunders vidt skilda småk, fastän vi anse att
äfven dessa borde hålla sig till en enda ras, men denna såsom
specialitet — utan endast tänka oss hönsskötseln på dess rätta
lats, nemligen såsom en gren af husdjursskötseln hos jordbru-
karen, der den endast med fördel kan löna sig, så måste vi
svara, att endast en ras bör hållas på egendomen. Detta under-
lättar i betydlig grad skötseln, förminskar omkostnaderna och
gör det möjligt att hålla rasen ren. Endast i det fall, att tupp
endast hålles af en ras, eller att raserna hållas väl skilda på
samma gång som tillräckligt utrymme finnes för dem kunna
vi tillstyrka att hålla mer än en ras, men i alla händelser al-
drig flere än två. Har man flere raser, blir skötseln dyr, om-
kostnaderna stora och man har svårt att undvika korsningar de
olika raserna emellan, hvilket, då det ej sker planmessigt och
med den urskiljning och såkkännedom, som högst få kunna hafva
anspråk på att ega, oftast lemnar en fullkomligt värdelös pro-
dukt. Eandtmannen bör derför på sin egendom hålla en eller
under vissa förhållanden högst två raser.
Vi komma nu till besvarandet af frågan hvilka raser, som
böra hållas och svaret derpå blir, att man skall utvälja den eller
de raser, som visat sig kunna genom produktion väl betala foder-
och skötselkostnaden, på samma gång som de böra vara här-
diga nog att motstå vårt klimats fuktiga höstar och kalla vintrar.
Bland de många raser, vi här ofvan angifvit, finnes en stor del.
som äro "goda värpare eller köttdjur, men ofta, härstammande
från ett mildare klimat, svåra att acklimatisera och sålunda öm-
tåliga och lätt utsatta för sjukdomar, hvilka isynnerhet under
uppväxttiden ej sällan förorsaka deras död. Erfarenheten här
till dags har till fullo bevisat detta, hvilket äfven är den egent-
liga orsaken till att de förut hållna spanska hönsraserna så små-.
ningom utträngts af de mera härdiga italienska, hvilka vanligen
gå under namnet Leghorn. Dessa, äfvensom Plymouth-Rocks
äro försökta från landets sydligaste delar ända upp i Norrland
och hafva öfver allt visat sig härdiga, och trefna samt lemnat en
fullt tillfredsställande afkastning. Vi kunna derför med skäl för-
orda de båda nämnda raserna, Leghorn och Plymouth- Rocks,
såsom de för landtmannen mest passande att hålla, en af dem
eller ock båda, under de vilkor vi härofvan angifvit. Dessa båda
raser komplettera hvarandra i mycket och kunna derför, der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
