Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unge författaren och den gamle politikern
skulle alltså tillsammans klara affären; och den nye
redaktören lät sig pliktmässigt angeläget vara att
presentera sig för bankdirektören och ledamoten av
stadsfullmäktige, ordföranden i styrelsen för Sverges
äldsta folkhögskola och f. d. riksdagsmannen, uti
hans bostad i Södra promenaden.
Det var »Bönnebogen» omigen, livslevande. Lång
och magerlagd; litet huvud, trång form, föga panna;
hård blick, smiskande min; hopknäppta händer till
söndags, som till vardags voro klor och tassar; ett
långsträckt, gulaktigt ansikte, skuret i trä och inramat i
ett streck svart hår och två streck svarta kortklippta
polisonger, såsom en gulnad andaktsbok i svarta
per-mar. Historien hade beskrivit en tvåhundraårig kurva;
ändpunkt och utgångspunkt hade blivit ett; rusthåll
och lantmannaparti och folkhögskola hade
sammansmält till en mystisk enhet i denne man i liknelsen av
de tre personerna i gudomen. Han var den förste
rusthållaren omigen, — »Bönnebogen» redivivus.
Den nye redaktören fick dubbelt göra. Först
och främst affärerna. Han måste ränna fram och
tillbaka från »riksdagsmannen», såsom
bankdirektören kort och gott kallades med en riktig insikt
i den roll han alltjämt spelade i verkligheten, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
