Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klappar på Iijertats dörr och öppnar dig famnen med aktning,
bjuder till lön ett hem, bjuder dig Iijerta och hand.
Lyssna derför till din klokare vän, medan kinderna blomstra!
Fånga behändigt en narr, samla dig högar af guld,
Flyg som en yrande fjäril omkring, njut stunden, som hastar,
tiden, förstöraren, snart sätter för nöjet en gräns.
Ha, hvad gör det väl ock! Du är rik och njuter af minnet,
bor i palats och grann åker som fursten i vagn.
Hånad bief du som ung, när du släpade fattig i stoftet,
äran du sålde för guld, guldet ju ära dig gaf?
Kommer så döden en gång och klappar på porten till lifvet,
blif ej förskräckt, min vän; döden är slutet på allt.
Vore allsmäktig i himlen en Gud, som styrde med godhet,
hvarför är verlden så ond, hvarför är godhet ej makt?
Hvarför straffas den brottslige ej, som offrar den svage?
Hvarför är möda, förakt endast den fattiges lott?
Nej, min vän, i himmelens Ioft ingen hämnare sitter.
Hoppas på döden, ty, se, döden är slutet på allt.»
Talade så och skyndade bort och skrattade hånfullt.
Liksom förstenad jag stod, gripen af fasa och sorg.
Ack den olyckliga — tänkte jag då —- visst kämpar och lider!
Sträck dina händer, 0, Gud, snart till den sjunkande ut!
Verlden är god mot mig; se, jag den lyckliga ropar,
ropar till dig, O, Gud: hjelp den olyckliga, hjelp!
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
