Blomsterkonungen : Bilder ur Linnés lif / 8 (1879) Author: Herman Sätherberg, Carl Larsson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sorg och glädje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

”Vår älskling, haf tröst!” — så det ljöd nu en sång — ”Din kärlek till oss skall dig rikligt belöna: Ditt namn skall flyga kring verlden en gång; Till Blommornas kung skall dig samtiden kröna; Din slägt skall bli ärad, din lefnad bli lång.” I sömnen han vänder sig, andan han drar, Hans hjerta det klappar och kinden brinner. Han tyckte på bröllop bland blommor han var — Men slutligen skaran i nejden försvinner; Blott lilla Linnæa hon stannade qvar.[1] Hon smög till hans sida, den drömmande stund, Hon hviskade kärlek så ljuft i hans öra, Hon svor åt sin älskling ett evigt förbund. De doftande läppar hans kinder beröra; Han vaknar — hon flyktat i samma sekund. Han reser sig, ser sig omkring: ej ett knyst! Nej allt är så stilla, blott blomman i vinden Hon nickar, och löfven de hviska så tyst. — ”Hvad var det som kändes så varmt uppå kinden? Jag tyckte det var som en blomma mig kysst!” — Och så drog han hemåt, med grubblande håg. Liksom af en trolldom han kände sig fången: Än såg han de skiftande blommornas tåg, Än hörde han tydligt den ljufliga sången; Och jämt han tillbaka mot kullen såg. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>