Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 103 —
fått ögonen på oss... så der ja, nu har hon redan
sett Oss...»
»Seså, för tusan!» mumlade löjtnanten och
såg sig ängsligt omkring, med en omedveten före¬
ställning om möjligheten af en högre hjelps mellan¬
komst.
Men om någon sådan var honom ämnad, kom
den för sent. Eleonor fick just nu sigte på de
begge herrarne, och snabbare störtar sig icke höken
öfver tvenne oskyldiga dufvor, än hon nu störtade
sig öfver de stackars, värnlöse unge männen.
Hon hade också en sak ’att lotta bort, en
nåldyna med puffar af skärt siden, och hon fram¬
sträckte sin lottlista med en segervisshet, som för¬
lamade hvarje möjligen tilltänkt motstånd. I sin
älskliga tillförsigt frågade hon icke ens om herrarne
hade lust att taga lotter på en skär nåldyna, utan
fuktade blott spetsen af sin blyertspenna och
undrade småleende hvilka nummer hon fick an¬
teckna.
Då löjtnanten skulle betala, såg han till sin
fasa att han icke hade några penningar under en
tiokronas valör. Han måste således taga fram en
sådan, som han räckte Eleonor med en dyster
undran om hon skulle förstå, att han bra gerna
ville hafva något tillbaka deraf. Detta förstod hon
emellertid icke. En af Eleonors bestämda åsigter
om lifvets förhållanden var, att unga herrar aldrig
behöfva hushålla, och då hon nu vänligt tackande
stoppade penningarne i sin ficka, hade hon verk¬
ligen ingen aning om de hatfulla känslor hon ingaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
