Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 142 —
oupphörligt; om och om igen genomgick hon i
fantasien hvarje ord Dentow yttrat, hvarje blick,
hvarje rörelse; gång på gång repeterade hon scenen
i börstrappan, och för hvarje gång erfor hon i deras
finaste skiftningar samma själsrörelser som då:
samma oro, samma ängsliga, omedvetna väntan
på någonting, och slutligen i det ögonblick, då hans
hand vidrörde hennes, samma obeskrifliga tjusning,
som så förskräckte henne, som hon så lifligt före¬
brådde sig, men med hvilken hon ändå väl hundra
gånger på dagen ånyo i fantasien berusade sig.
Men ofvanpå dessa känslor följde, med en
orubblig regelbundenhet, för hvarje gång en annan:
en hemlig oro, som hon ej ville släppa på sig,
men som, om hon velat vara upprigtig, egent¬
ligen var den starkast herskande själsrörelsen inom
henne. Hur hade Dentow uppfattat hennes sista
ord? Ansåg han dem som en upprigtigt menad
bön, att de hädanefter ej skulle blifva annat än
främlingar för hvarandra, och ämnade han hör¬
samma denna bön, skulle han verkligen ha kraft
att aldrig mera uttala sin kärlek? I så fall, hvad
var hans kärlek värd, hvad betydde en känsla,
som man så lätt dolde och öfvervann? Men det
var ju just detta hon velat, då hon bad honom
hafva barmhertighet med henne, det var ju sa hon
ville ha honom, stark och forsakande? Ja... ja...
naturligtvis... det var sa hon ville ha honom...
det var sé hon önskade att han skulle handla mot
hentie. << just si...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
