Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, det var hon som satt där borta vid pianot.
Han kände igen henne vid det första ögonkastet,
och först därefter upptäckte han, att hon blifvit
mycket förändrad, så förändrad att hon borde hafva
synts honom främmande. Pannan hade blifvit
bredare, — eller kanske kinderna sjunkit in, —
ögonen talade icke längre samma språk, munnens
linie var en annan, hela uttrycket ett annat. Nej,
icke ett annat, endast förändradt, och nu
förstod han att det var på detta förändrade uttryck
han igenkänt henne, — det var det hemliga
sambandet mellan det förflutna och det närvarande
som i första ögonblicket uppenbarat sig för honom.
Han vände om och gick tillbaka till sin stol,
tog upp tidningen och började åter läsa. Han hade
plötsligt beslutit sig för att afvakta sonatens slut;
han kände nu en stark lust att hälsa på henne,
tala med henne igen.
Han satt och stirrade i tidningen, dock utan
att läsa. Hans minne hade börjat att långsamt,
tålmodigt, från stund till stund, från dag till dag
väcka det förflutna till lif igen. Han återupplefde
på nytt alla sina sammanträffanden med henne,
han tänkte och talade på nytt alla sina samtal
med henne. Besynnerligt, — de funnos där alla i
hans minne, bevarade snart sagdt ord för ord,
utan att han själf varit medveten därom. Detta
minnesarbete upptog honom så helt, att han icke
hörde musiken: först när den slutade, kastades han
åter in i det närvarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
