Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’kolartron’ på, sin egen personlighet, sitt eget
oför-ytterliga jag, och man sitter där, häpen och
redlös, och stirrar på bitarna af sig själf.
»Men lifvet är en oförbätterlig gyckelmakare,
och äfven i sådana där allvarliga ögonblick slår
det helt oväntadt gäcken lös. Det är mycket svårt,
mycket obehagligt att finna sig själf komisk medan
man är det; att finna det man en gång har varit
komisk, faller sig däremot betydligt lättare, ja, kan
till och med vara ganska behagligt. Det är icke
utan, att det är en smula smickrande för ens
nuvarande fåfänga.
»Jag har en gång tillbragt ett par timmar i
en järnvägskupé i sällskap med en bit af milt
förgångna jag, och det var ett af de mest
vemodigt-komiska? intryck jag erfarit.
»Jag hade varit på en ämbetsresa, steg på
tåget vid en liten station, där det bara stannade
en minut eller så, och som jag var betydligt trött
och gjort mig räkning på att få sofva ut på tåget,
skattade jng mig lycklig öfver att komma in i en
kupé, där det före mig endast fanns en resande,
ett fruntimmer. Hon satt inkrupen i ett hörn och
hade tydligen af mitt inträde blifvit störd i en
angenäm sysselsättning, ty jag fick mig en
missbelåten blick ur ett par sömndruckna ögon, som
dock snart åter slöto sig. Jag lade upp mina saker
så tyst som möjligt, utbylte min hatt mot en
res-mössa, svepte in mig i en filt och kröp upp i det
hörn, som var snedt emot hennes. Jag märkte
att hon iakttog mina rörelser under halfslutna ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
