Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna mänskliga ödslighet fylld af ett mångfaldigt
och växlande lif, som går sin sedvanliga
sommargång, oberördt af slåtter och allt som försiggår
utom gårdens gärdsel; jag stöter än här än där
på några af dessa fyrbenta eller bevingade
medlemmar af bondens familj, af hvilka några med
honom dela platsen på stugugolfvet och värmen
från spisen, medan andra halft höra huset till, halft
de yttre markerna. Och sedan de väl lyckats fånga
min blick och mitt intresse, har jag mitt nöje af
att iakttaga dem, i deras skilda lynnen och skilda
vanor, dessa skogens och markernas aflägsna
ättlingar, som nött bort sina friluftsinstinkter mot
människornas stuguknutar.
x\ra den som äras bör, — låt oss börja med
gårdshunden. Han är gul och ragghårig, och för
sina rasegendomligheter tycks han mera hafva att
tacka slumpen än det naturliga urvalet. Han är
förälskad i sin egen röst och brukar om
höstkvällarna kväda långa serenader till månen. Hans
uppfostran är bristfällig, och det mesta af hvad
han kan, har han lärt sig på egen hand. Så har
gårdens folk visserligen då och då sökt bibringa
honom några allmängiltiga lärdomar, men detta
har mera blandat bort än klarat hans begrepp.
Gent emot främlingar och vid tilldragelser som
falla utom hans dagliga erfarenhet är han därför
fullkomligt oberäknelig, och det är alldeles
omöjligt att förutsäga, hvilken hållning han därvid
kommer att intaga. Det mest utvecklade sinnet hos
honom är utan tvifvel egendomssinnet. Det märks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
