Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Åh, förlåt, jag är ju jordig!» utbrast hon
med ett skratt, som icke föreföll honom naturligt.
»Välkommen igeni» sade hon därefter med
stadigare röst. »Hur kunde ni komma in i
trädgården utan att vi hörde er? Elsa skrämde mig
nästan. Tänk, hvad morfar skall bli glad. Elsa,
vill du, — nej, jag skall själf gå och säga till
honom. Han är visst uppe hos sig!»
Hon sprang hastigt bort mot huset; det var
något feberaktigt lifligt i hennes rörelser som i
hennes tal.
Elsa började nu pocka på hans
uppmärksamhet, klängde sig på sitt smeksamma sätt fast
vid honom och frågade i ett, när han kom,
hvarför han inte kommit förr och hur länge han
skulle stanna. Han strök mekaniskt öfver hennes
hår och frågade sig oroligt: hvad nu — hvad
betyder detta? Då han kom att se ned i hennes
ansikte, skänkte den uppriktiga glädje, som lyste
därur, honom en flyktig tillfredsställelse; han
tog hennes hand och gick med henne fram mot
byggnaden.
Efter en stund kom Agnes åter ut med Bode.
Denne hälsade på honom och önskade honom
välkommen, utan att dock visa någon särskild
glädje. Sedan Henrik såg honom sist, hade han
undergått en synbar förändring så väl till sitt
utseende som sitt sätt. Han hade sjunkit ihop, och
ansiktets drag hade slappats, blicken hade blifvit
skummare; — det låg något betryckt öfver hela
hans väsende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
