Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plånades åter snart. Gardinerna voro uppdragna,
och månen målade två sneda fönster på golfvet.
Han stirrade frånvarande på dem, blef så
medveten om en brännande törst, gick fram till
nattduksbordet och drack efter hvarandra två
glas vatten. Han märkte att handen darrade,
då han förde glaset till munnen, och tänkte: det
går väl öfver med tiden.
Så såg han ut genom det ena fönstret, såg
endast den som en skogssjö dunkelt klara luften,
där ljus och mörker ingått en smekande
förening med hvarandra. Han kände olust att gå
fram till det, men äfven begär att besegra denna
olust, stod en stund tvekande, som om något
berodde på detta val, men gjorde så våld på
sig, gick raskt öfver golfvet och öppnade fönstret.
Hans blickar irrade öfver det slumrande
landskapet, som låg i ett nära honom starkt
gyllene, mot fjärran allt mera blånande sken.
Han erfor åter samma känsla som då han först
såg sig omkring i rummet, af något besynnerligt
och främmande. Det var som om sambandet
mellan honom och världen omkring varit afbrutet
och nu så småningom återknöts, ehuru i
förändrad form. För första gången på länge gingo
hans tankar åter utom honom själf, sökte sig å
nyo ut i den oändlighet, som nu en tid blott
varit ett slutet skal omkring hans eget öde.
Men det var icke som förut det i oändlig
skaparkraft sjudande lifvet, som fängslade dessa
tankar, de dröjde vid bilder af död och förgängelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
