Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af och an i rummet, tänkande mera sansadt på det
förflutna. Dimensionerna kröpo småningom i hop.
, »Han hade varit nära afgrundens brädd, men
Gud hade icke velat låta honom gå förlorad, han
hade hållit sin hand öfver honom och räddat
honom på fallets brant. Han kände sig som ett af
Herrans utvalda redskap. Hade icke försynen på
ett underbart sätt ledt hans öde? Nu förstod han
Herrans mening; — Han hade ledt honom ut på
tviflets gungfly blott för att derefter göra hans tro
så mycket fastare, — ett hälleberg, hvarpå Hans
tempel skulle byggas!»
Öfvergången från sjelfförkastelse till
sjelflorgud-ning var så naturlig, att han icke ens märkte den.
En oändlig tacksamhet uppfylde hans hjerta,
tacksamhet för att han var en af Herrans utvalde,
— ödmjuk tacksamhet, — icke fariséens. Han ville
gå att omfamna det barn, som han 1111 insåg vara
en gåfva från himmelen, som så att säga var en
underpant på det förbund, som hädanefter förband
honom med Herran.
Han skulle just gå, då pigan öppnade dörren,
stack in hufvudet och sade:
»Herrn, det är dukadt för länge se’n, barnen
vänta pä att få äta!»
»Godt, jag kommer! — Hör 1111, Kristin, fins
det ljus hemma?»
»Ja-a»
»Sätt då ljus i salskronan och tänd den!»
»Ska’ jag tända kronan? Men . . .»
»Seså, raska på nu bara!»
Han log inom sig åt pigans dumma förvåning
Derpå tvättade han och kammade sig, och då det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
