Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna upptäckt ingaf henne en dödlig
förskräckelse. Först stod hon tillintetgjord, utan att veta,
hvad hon skulle taga sig till. Då hon kom till
besinning, var hennes första tanke på de andra
barnen; skyndsamt lät hon flytta dem till andra
sidan af huset, bäfvande för, att det redan skulle
vara för sent.
Natten förgick i ångestfull väntan. Signe satt
vid gossens säng, följande sjukdomens hastiga
framsteg, lyssnande utåt efter bullret af en vagn.
Men ingenting hördes annat än vattnets droppande
och flödande. I rummet utanför gick Brunner af
och an, allt emellanåt gläntande på dörren och
forskande i Signes bleka, tröstlösa ansigte, för att så
åter börja sin rastlösa vandring.
Slutligen, då tiden gick, utan att bud eller
doktor hördes af, klädde han på sig och for sjelf
efter för att se, hvad dröjsmålet betydde.
Signe satt således ensam.
Det ljusnade mer och mer, och nattlampans
svaga, rödaktiga sken bleknade alldeles bort.
Vid denna inbrytande dag kom ett anfall af
svaghet öfver henne, och hon måste uppbjuda all
sin kraft för att icke brista i gråt.
IIvad som i synnerhet bragte henne i förtviflan,
var denna känsla af magtlöshet gent emot den
härjande sjukdomen. Att nödgas sitta der med
korslagda händer och bara se — se, utan att kunna
göra någonting. Hon fortfor med de kalla omslagen
utan att veta, om det var rigtigt, men detta
sysslande ingaf henne en smula tröst och hopp.
Overksamhet blef för henne liktydig med hopplöshet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
