Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- .56 -
kärleken till denna kropp, — så gisslade också hon
sitt barn af kärlek till Gud, af kärlek till barnet i
Gud. Men endast så, ty hon ville icke längre
älska det med moderns instinktlika kärlek, det var
icke längre hennes barn, hon hade uppoffrat det
åt Gud, såsom det käraste, hon egde, såsom ett
försoningsoffer, ett den tvungna kärlekens bittra
offer. Och detta offer, det förnyades ständigt, dag
efter dag, och höll henne med sin alltid färska
smärta, sin alltid återkommande kamp med
moderskänslan, uppe i ett tillstånd af religiös öfverspänning,
som icke slappades.
Det förnyades hvar dag under den heta
sommaren, då solen sken utanför, då marken utbredde
sin gröna matta för gossens tummelsjuka kropp,
då skogen hviskade om dolda skatter, om
fogel-bon med ruggiga ungar eller spräckliga ägg, om
smultron, blåbär och hjortron, om mjuk mossa, små
bäckar att vada öfver, smackande ekorrar,
knackande hackspettar, alla dessa skogens herrligheter,
— då barnets ögon längtansfullt hängde vid allt
detta, som han endast fick se, icke vidröra. Då
sved det i Signes hjerta, men hon sade sig, att
hon icke fick hysa någon svaghet; obevekligt drog
hon ner gardinen, och der satt hon i den skumma
kammaren och talade för barnet om jordens synd
och elände, om naturens lockande fåfänglighet,
om köttets förderf, — ord, som klingade för barnets
öron som hotelser på ett främmande språk ; —han
förstod dem icke, men dock ingåfvo de honom
förskräckelse.
Det förnyades under de mörka höstdagarne,
då regnet strömmade ned, stormen ursinnigt kastade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
