Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig mot fönstret, och Johannes tyckte sig känna
hans blickar hvila på sig. Ett ögonblick
stirrade han tillbaka i dessa blickar, som tycktes
honom läsa hans hemliga tankar, så rusade han
bort i hej dlös fart, utan annan tanke än den
att fly, gömma sig undan någonstans, der ingen
kunde finna honom. Han tyckte sig höra
någon slå i farstudörren, steg ljödo i hans öra,
och han kastade sig in i ladan, stängde med
en återstod af sinnesnärvaro dörren efter sig
och trefvade sig fram i mörkret, upp på
skullen. Der kastade han sig ner i halmen, drog
den öfver sig och låg orörlig, flämtande,
lyssnande, med hvarje nerf spänd i sin kropp.
Men intet ljud hördes, en evighet förflöt
för honom, men allt var fortfarande tyst. Då
intalade han sig att det blott var en inbillning,
att Olson aldrig sett honom, och han började
återfå sitt lugn. Men med lugnet återkommo
äfven de gamla tankarne. Han gräfde ner
huf-vudet i halmen, omfattade det krampaktigt
med sina händer liksom för att koncentrera
dessa tankar af bitterhet, afund och hämd.
Och tankarne gingo i ständig kretsgång, kommo
alltid åter i samma spår, liksom rofifoglar som
kretsa öfver ett byte. Och han blef dock aldrig
mätt på dem. Men slutligen fördunklades de,
flöto samman med hvarandra, liksom löstes upp
i hjernan, och uttröttad till kropp och sinne
föll han i sömn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
