Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den följande dagen blef Johannes intagen
i häkte på angifvelse af Olson. Denne hade
lidit en svår förlust; tvenne uthus hade
fullkomligt nedbrunnit med sin inbärgade gröda,
åtskilligt hade blifvit förstördt af vatten, och
skadan beräknades till ett par tusen kronor.
Inga bevis förefunnos, men Johannes
bekände från första stunden. I anseende till
förmildrande omständigheter, och då man var
villig att tillskrifva brottet ett plötsligt anfall
af sinnesrubbning, blef han endast dömd till
tre års straffarbete. Han var då sjutton år
gammal.
Han visade hela tiden en slö
undergifven-het under sitt öde. Då han fördes ur häktet
för att med fångskjuts föras till sin straffort,
kom en medelålders kvinna fram till honom
och bad hans väktare att fa säga honom några
ord. Denne tycktes känna henne, ty han
helsade höfligt och gaf beredvilligt tillåtelsen.
Det var en lång, något fetlagd kvinna,
med ganska vackra, fast något stora drag.
Hon såg skarpt och pröfvande på Johannes
med ett par små, kloka, sjelfsäkra ögon.
Ȁr det du min gosse, som heter
Johannes?» sade hon.
Johannes nickade.
»Hm, du har burit dig mycket illa åt,
min gosse, men kom ihåg, hvad jag nu säger
dig; tjena nu ut ditt straff ordentligt, och slå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
