Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltjemt denna blick jemte den andra, det var
som funnes det mellan dem något egendomligt,
hemlighetsfullt samband, som han icke förstod
och icke sökte förstå, men som dock fans der,
— det kände han.
Annars tycktes han icke sörja henne. Efter
hennes död blef han åter sig sjelf igen, och
de våldsamma sinnesrörelser, doktorn varit vittne
till, tycktes icke hafva efterlemnat några spår.
Han egnade sig åter åt sina affärer, som om
ingenting händt. Det enda var, att han icke
ville se barnet.
Först på kvällen samma dag, som
begraf-ningen egt rum, — den hade firats helt tyst
och stilla, — gick han upp i den kammare, der
det blifvit inhyst. Genom doktorns försorg
hade en amma anskaffats. Hon och den gamla
kvinnan, — som doktorn sedermera fått veta
var Karrs mor, — delade vården om barnet
och hade redan hunnit blifva rivaler.
Då Karr kom in, höll amman just på att
ge barnet di. Hon blef synbart öfverraskad,
men låtsades så ingenting om utan fortsatte. Karr
stannade några steg ifrån henne, men undvek
hennes blick, och betraktade endast oafvändt
den lille, som med kropp och själ gick upp i
sin sysselsättning och icke tog någon notis
om honom.
»Det är en dugtig pojke,» började
slutligen amman inställsamt. »Frisk som en nöt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
