Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Varje äldre människa äger i sitt hjärta ett
barndomsminnenas rum. Några hålla kanske helst detta rum
stängt: vem har tid att rota i gamla minnen. Andra
glänta i brist på annan förströelse någon gång på
dörren, men de stänga den snart, ty vad som finns
innanför den roar dem ej längre.
Men det finns också de, som med glädje vila ut i
det lilla rummet, ty för dem lyser där ständig sol,
doftar ständig vår, dansa skuggorna av glada barn och
höres ekot av muntra skratt.
Det är nämligen det underliga med minnena från en
lycklig barndomstid, att det står ljus och glans över
dem långt sedan andra minnen förbleknat.
Och nu slå vi gamla upp dörrarna till dessa rum och
och släppa ut i det fria några av våra barndomsminnen.
Med löje men kanske ock med en smula fuktiga ögon
ha vi bundit dem till en enkel krans såsom ett tack till
den lilla staden mellan de två fjärdarna, där våra
sorglösaste år förrunnit.
För dem, vilka nu, liksom vi en gång gjorde, trampa
gamla Hudiks gator, kan det kanske ha ett visst
intresse att läsa dessa små skildringar av livet däruppe,
sådant det för ett femtiotal år sedan tedde sig för
mycket unga ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
