Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla dessa storgubbar, hvilka vanka omkring i landsorten, bleka
som hamnar och se ut som vattenlagd sill eller blåsur mjölk, de äro
sådana, som blifvit kuggade och fallit igenom vid riksdagsmannavalen
i våra domvärjor.
Stackars gubbar! Hvar finnes lisa och bot för dem? För egen
del vet jag icke hvad man skall taga sig till med dessa arma,
förolyckade varelser.
En gång fick jag kallelse att titta ner och se till Carl Johansson
i Pinulten, som framdragits såsom ett hejdundrande riksdagsmannaämne.
Och det var han också. Bjöd han inte under höstmarknaden
tongifvande karlar från femton olika kyrkosocknar på det vådligaste
smörgåsbord, som i mannaminne dukats på gästgifvaregården? Där
var inte mer och inte mindre än mellan sju och åtta olika slags
sofvel på bordet utom brännvinet. Och de tongifvande voro så ense
om valet och i politiken, att de sjöngo olika fosterländska sånger till
livar sup. Det blef inte mindre än 24 sånger, som sjöngos af de
inflytelserika kring det smörgåsbordet.
Hvem i all världen kunde väl tro annat, än att Carl Johansson
efter en sådan trosbekännelse borde varit absolut själfskrifven till
riksdagsmaffe inom valkretsen.
Ack, människan spår och Gu’ rår. Carl Johansson föll, eller
rätlare sagdt, han dråsade ändock igenom vid valet. Vas victis!
När jag nu kom ner till Pinulten, så låg förre kandidaten Carl
Johansson, den orubblige samhällsbevararen, Norges skräck och
streckets skyddande ande på sin soffa såsom en fallen ängel, tillintetgjord
och förkrossad. Han låg på sin ena sida, alldeles som profeten
Heze-kiel i liden och spottade utåt golfvet samt åt intet bröd. Han såg ut
som om helä valkretsens alla synder tyngde på honom och tråkade
fast honom vid sofflocket.
— Guss fre’, Carl Johan! Dä’ geck åt häcklefjäll mä’ valet!
hälsade jag.
— Burdus! Lannet ä’ dömdt te’ fördärf för folkets
orättfärdighets skull, om inte ett underverk inträffar! suckade den fallne.
— Dä’ har länge var’t min tro. Men ja’ hoppades på bättring,
ifall du hade kommit in i riksda’n!
— Kanske dä’ 1 Du hörde väl mett program och mina löften på
markna’n. Dä’ kalaset kostade mej sjutton riksdaler. Hva’ har ja’
nu för dä’? Skam och skällsord i tidninga!
— Jojo, ingen är så bra, som när han ska’ begrafvas, och ingen
så ussel, som när han ska’ gefta sej eller koras te’ riksdagsman!
lät jag.
— Ja, dä’ håller då streck! Och hin håle skulle väl låta ställa
opp sej te’ kandidat, om det inte vore för arfvodets skull! Mån Iro
tolfhundra och fri resa, dä’ ä’ allt mums det! förklarade Carl
Johansson och torkade bort ett halfstop tårar ur sina ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
