Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så drog hon ut ur Högalid och fyllde nejden med sin hysteriska
gråt och tandagnisslan, medan en annan kvinna och ett barn sutto
inne i köket och gräto.
Det var ett härligt tåg, som Kalle mötte nere på Lerdalavägen.
Johan gick vid sidan af det vidlyftiga lasset och dök och röt:
»hit och ptro och hej och hå’» på oxarne.
Öfverst på tinnarna af lasset satt Fia med en schål om hufvudet
och bölade på sitt vis, medan Danjel och den broketa kon bildade
eftertruppen.
— Hva’ i Herrans namn står nu på? Har dä’ brunnet där-
hemma? sporde Kalle, när han mötte dem.
— Brunnet! Dä’ ä’ inte så väl heller så husen ha brunnet.
Men kärleken har brunnet opp. Ja’ blir inte en dag längre hos en
så’n usling och bedragare och fruntimmersskändare, som du ä’! Tvi,
tvi, tvi en så’n dålig mänska du ä’! Hvcm vet hur många barn du
har på böjden? Ysch, en så’n usling! Och ett tocket Iiderligt
kreatur ska’ va’ or’förare. Tvy den dålie! En kan knappt gitta bo
i socknen. Skynna dej nu hem och titta i köket. Där kan du va’
orförare efter detta; där passar du! Men inte i stämma, hör du dä’,
för du är . .. en . .. en . . .
— Kör mä’ henne, ho’ ä’ stollig! skrek Kalle, som ilsknade till.
Drängen grinade och satte åstad med oxarne. Men innan de
kommit två steg, hade Fia ryckt till sig tagelhurran och svept slängen
om synen på Kalle, så det hven efter’et.
Hade nu Kalle inte varit en ordförande, hvilken ju måste hålla
på sin väldighet, skulle han nog dragit ner kvinnan från lasset och
låtit henne dansa efter käppen på vägen. Men Kalle var en ordförare
och därför gick han med långa steg och sa’ aldrig ett ord.
Fia och drängarne fortsatte ner till Bolet.
Ja, här ser ni nu, godt folk, hvad det vill säga att vara
kommunalman. Och ändå ha’n i hjärta att baktala, beljuga och illa berykta
dessa arma!
Hvad nu Kalle i Högalid beträffade, så är det sant, att Fias
afresa med ko och bohag inte just borde kunna göra honom med
grå hår.
Men det värsta var, att hon kom igen, när hon fått reda på
sammanhanget, och hängde sig om hans hals och grät och tiggde
om förlåtelse. Och så fick han behålla henne, stackars kart, och
vara tillsammans med henne, som ju dängt honom om ansiktet med
en tagelpiska.
Hade han var’t en vanlig mänska, skulle han kunnat mota af
henne och kört henne åter till mor hennes. Men en orTörare måste
för folks muns skull dras med sitt elände och vara föresyn äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
