Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— En kan nog tänka sej, hur det gått till, fast dä’ inte duger
att säga’t högt, eftersom ingen har sitt nå’tl Och hvarifrån skulle
väl Goliat fått pengar att lösa inteckningarna och skuldsedeln, som
han nu har i sitt våld? hviskade folket.
Och Goliat hade blifvit rik i ett endaste tempo. — — —
Men för Johannes Svenssons efterlefverska blef det skralt.
Innan de sålde Billa till Goliat, hade de varit ett välbärgadt folk.
Men nu var det med nätt oeh nöd änkan kunde försörja sig och
en pojke, som hon hade. Vår Ilerre låter dock ingen gärna svälta
ihjäl. Goda män’skor ömmade för det stackars folket och hjälpte
dem till rätta, när det blef för svårt. Pojken blef kvick och
skötsam, stor och stark och frisk. Patronen på Linås, som fattat
tycke för honom, höll honom i en landtbruksskola, och när
pojken gått igenom densamma, gjorde patronen Axel Svensson till sin
inspektor.
Men Goliat blef inte bättre till sinnes, sedan han fått medel
och blifvit rik. Egendomen förkofrade sig visserligen för honom,
ty »skam hjälper alltid de sina».
I sinnet på honom inträdde dock ingen förbättring. Han blef
tvärtom mera vresig och hemsk, och så slog han sig på superiet
samt började hushålla illa med hustrun och sin dotter. Många
gånger körde han dem i vall, när han var full. Men ingen vågade
taga deras försvar emot honom mer än Axel Svensson, som också
många gånger kallades till Billa för att styra på den rasande
mannen.
Och det var rent märkeligt. Så fort Goliat fick se Axel, blef
han liksom rädd och bara stirrade på honom och skrek:
— Gack din väg, så jag slipper se dej, så ska jag styra mej 1
Axel liknade far sin, och om honom ville Goliat inte ha nå’n
påminnelse, kantänka.
Men Goliats flicka blef kär i Axel och han i henne, ty
underligt länkar vår Herre människornas öden. De unga drogos till
hvarandra allt mer och mer.
Patronen i Linås talade allvarliga ord med sin inspektor i
ämnet, framhöll det mörka talet om hur Goliat kommit åt Billa
och rådde honom att undfly den familjen. Men det hjälpte inte.
— Flickan rår inte för hvad far hennes måhända har brutit,
genmälde han.
Men när Goliat begrep, hvar flickan hans gjort af sitt hjärta,
blef han alldeles galen och svor på, att han skulle skjuta både
honom och henne och sig själf, om hon vidare såg åt den
fattiglappen i Linås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
