Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En morgon, när Sven vaknade till, var han lält i bröstet och
redig i ögonen.
— Hur är det med dej nu, Sven lelle?
— Gualof, men dä’ har var’t fasligt varmt i denna vår! —
hviskade han matt.
Lina log. Och hade hon inte var’t så utsjasad som hon var,
hade hon bestämdt börjat tralla, ty nu såg hon, att faran var öfver.
Men Göran började gråta. Under dagars och nätters ängslan
och bäfvan hade han sett hvad Lina gick för och nu rann samvetet
på honom. Göran grät länge.
— Hvad går åt er, farfar? sporde hon.
— Du är en helgårdstös, Lina! Gu’ välsigne dej i evighet, Vi
bry oss inte om lagårdsbygge eller täckdike eller andra fundamenter.
Den, som har en så’n käring som du är, han har den högsta
egendomen i häradet. Gu’ välsigne dej! Sven är rikare med dej än om
han fått Boaryd ointecknadt och gått utan dej i lifvet. Herren
välsigne dej, Lina, för du är helgårdsflicka, snyftade Göran.
Sven hade nog hört gubbens stammande tal, ty fastän han var
svag som en barnunge, vände han hufvet utåt stugan och tittade på
de två och log och såg lycklig ut.
I samma vefva flyktade också nattfrosterna och kölden därute,
och den riktiga vårens värme och sol bröto in i allehanda måtto
öfver Backelund.
Det ser alltså ut som om det verkligen blir riktigt bra efter en
kall vår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
