Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ja tänkte vänna å, så jag finge ett grand te’ hjelpes te’ å köpa mej
ett litet höstaslakt! Oeh Johannes tog hättan i näfven oeh ställde
sig ödmjuk och beskedlig med ryggen emot hålet i låren.
— Men det är väl ingen, som köper sådant på hösfen? Sännor
ska’ väl säljas på vårsidan och emot slåttern, mente länsman.
— A, mina varor ä’ så särdeles bra, så di gå vid hvilken ti’
som helst, log gubben.
— Jag trodde, att en sådan gammal rackare som du icke
vändes med annat än smörja och skräp.
— Smörja och skräp! Komsarien kan fråga hvem som helst
utå’ folket, som köpt mina varor, om här nå’nsin kommer en endaste
käft, som har sännor mä’ ett så’nt skarpt bett i som i . mina. Nä’,
må’tro, ja’ har dä’, som biter!
— Ja, dä’ håller streck! lät folket.
— Nå, så lycka till god marknad! sa’ länsmannen och drog sina
färde.
Men Johannes sålde med kläm. Nere vid åsvängen, dit aldrig
något folk vankade, hade han ett stort ankare fördoldt och hans tre
pojkar tappade och buro »sännor» i sina långa kappors många fickor
samt smusslade in dem i låren i mån som lagret där utrymdes. Det
gick som en dans och ett urverk.
När det led framåt middagstiden, stod länsmannen oeh ref sig i
håret oeh kunde inte begripa, hur det kom sig, att marknadsfolket
fyllnade så besatt.
— Hvar skam i våld får människorna fyllet ifrån? Si, hur di
ragla lite’ till mans! Snart ska’ väl di kreaturen börja slåss! sa’
han till en sexman.
— Di ha nok haft trallarevattnet mä’ sej hit. Nästan hvarenda
en har en botell i fickan, genmälde vakten.
Länsmannen ref sig fortfarande i hufvudet och svor en flänga
och undrade, hur det skulle aflöpa.
I detsamma kom Isak i Lerhagen raglande förbi med en säck
äpplen på ryggen, och befallningsman högg honom i kragen.
— Du ä’ ju full, din drummel!
— Tommer kan ja’ väl inte va’! tilläde Isak.
— Stå inte och gör dej kvick, din dumbom, för då får du smörj!
Du är ju öfverlastad!
— Ja, vesst ä’ ja’ öfverlastad. Och dä’ ä’ inte unnerligt, när
ja’ ska’ bära på en halftunna sötäpple. Dä’ sa’ ja’ käringa också,
att ja’ skulle bli öfverlastad och att ja’ hellre skulle kört säcken mä’
stutarna bort te’ honom, som köpt frukta å’ mej. Men ho’ lät, att
ja’ inte va’ för go’ å bära påsen. Och nu ä’ ja’, ta’ mej atlan,
öfverlastader, befallningsman lelle. Men dä’ ä’ min egen kropp, som
ä’ ansträngder och dä’ ha’ väl ingen lag med att göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
