Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Måns efter mycket stretande fått dem på sig, grinade han
än värre samt knäckte till att svära på, att han inte såg bättre
för det.
— Di ä’ för herra, pastorns briller, di bara suger och drar mina
bondögon, så dä’ svier som eld. Men hade ja’ mina glas, så skulle
ja’ läsa som rennande vatten! utlät sig Måns. Och därvid fick det
lof att bli, fast vi allesammans visste, att han inte kunde slafva sig
fram en endaste rad.
Då tänkte pastorn emellertid att han skulle sätta på’n en fråga
för att något så när få veta, hvad gubben, gick för.
— Hur många personer ha’ vi i gudomen, Måns? sporde han.
— Hm! lät gubben och spände till att räkna på fingrarna och
nicka med hufvudet. När han hållit på med det en stund, öppnade
han munnen och svarade:
— Vi ha’ la sex, vet ja’!
— Sex? inföll pastorn i yttersta förbluffelse — sex? Hvilka ä’
de då?
— Abrahams Gu’, Isaks Gu’ och Jakobs Gu’ och Fadren, Sonen
och den Helige Ande! skrek Måns och tittade sig omkring som om
han velat säga: »här hör ni, hvilken maffe ja’ ä’»!
Men pastorn bara runkade på hufvudet, suckade och kallade fram
gamle Sven i Skrikebo.
— Ja’ kan inte läsa en enda ra’, dä’ säger ja’ burdus ifrå’ och
dét får ta’ hus hva’ i helgotte det vill, ty ingen kan häkta mej för
dä’! tillkännagaf Sven.
— Men det bör du lära dig! Det är ingen konst. Se här, detta
är ett a! sa’ pastorn och pekade i boken.
Sven tittade länge och väl på bokstafven och såg riktigt glad ut.
— Åh tusan ä’ dä’ ett a! utropade han.
— Jaha, och här ha’ vi ett b! fortfor pastorn.
Sven glodde som förut.
— Nä’, för f-n, ä’ dä’ ett b?
— Och här ha vi ett c!
— Kors för sjuttan, sir da så ut?
— Jojomen, och här är stora D!
— Nä’ men dä’ var ett helsike te’ å si bra ut, nästan som en
hvetekringla! Minsann var inte detta bå’ roligt och löjeligt! lät Sven.
Pastorn, som inte tyckte att det var skäl uti att hålla på längre
med honom, gaf sig därefter i färd med oss ungdom, och då gick det
som en oljad blixt utefter hela raden, ärida tills lian pekade på Tilda
i Labbarp, och frågade:
— Hvad är det?
Han ville, förstås, att Tilda skulle läsa upp förklaringen till ett
stycke, men det begrep hon inte, utan hon slog ned ögonen och
rodnade som en törnros.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
