Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6ch färdigt blef det.
Men det där ideliga plumsandet i det kalla vattnet var likväl ett
våld på hans hälsa. Det sög honom för hårdt, och efter julen ladcs
han ner i lunginflammation. Lefde öfver det kritiska nionde dygnet
det gjorde han, men där stannade likväl kvar en del var i lungorna
på honom och det frätte omkring sig och ökades och blef allt värre
och värre. Det rent af galopperade bort med krafterna och med lifvet
för honom.
Den sjuke låg där nu i vårdagen och arbetade tyngre med att
få fram andedräkten än en gång med att slå upp det stora floddiket.
Men ständigt ville han vara lagd så, att han kunde titta ut till sin
lönn utanför fönstret, och så länge han orkade, såg han ock oaflåtligt
dit ut till de’ ännu spröda grenarne.
— Gack ut, — hviskade han en dag till hustrun — och bryt
af en liten kvist åt mig.
Det gjorde hon, och när hon kom in, smekte han med sina
kyliga och fuktiga fingrar grenspetsarnes små knoppar, hvilka just nu
höllo på att sprängas.
— Minns du jag sa’, att jag skulle få så, när knopparna slogo
ut i vår? hviskade han efter en stund.
— Ja! Och så föll hon på knä vid sängen och skakades af
för-tviflans gråt..
— Gråt inte, Hanna! Inte får jag så, det är sant! Men när
knoppen spricker och kanske in.nan dess, får jag göra hvad bättre
är — jag (år skörda i stället, skörda för eviga tider... Gråt inte!
Medan lifvet rinner bort ur mig, sipprar vattnet undan ur maden,
som ska’ bära skördar åt er! Kär dagsverket är lyktadt, låter Herren
i sin nåd den trötte arbetaren få ro. Han vet hvad jag behöfver
och då ställer han nog om hvad som är nödigt och nyttigt för er.
Så trösta dej nu!
Men un Jer det lifvet sakta och säkert drog sig bort utur don
trötte dagakarlen därinne, och medan maka och barn skälfde af sorg
kring den älskades läger, sprängdes knoppar och föddes lif strax
därutanför. Medan döden sömmade sitt svarta dok därinne, band våren,
sprudlande af lif, sina brokiga kransar därute.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
