Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Bom var på »treater».
Gamle afskedade korpral Nöjd och sonen hans, granadör Bom,
hade kommit ner till sta’n för att köpa hem sina julagrejor, och det
vet man, att ett sådant affärsföretag är nästan det viktigaste en
människa ger sig ihop med under hela året.
Ett vådligt helgon skall väl ock den landtman vara, som icke
vid ett så högtidligt tillfälle tar sig en knaber eller två, och månget
blått band har äfven, gunås, blifvit förorenadt, när bäraren skolat köpa
sin julafisk.
Jesses, det blir ju inte jul mer än en gång om året!
Nöjd och Bom voro emellertid inte hvarken helgon eller
blå-bandister, ulan vanliga syndare, och därför begaf det sig, att de fram
på eftermiddagstiden befunnos sittande vid ett bord på stadshuset.
Nöjd började redan att bli lifvad, och när han det blef, hade
han för vana att skrika, härja och regera som om han haft att
kommendera en halftropp rekryter. Och samma takt hade sonen också
i sig.
— Skrik inte så förbålt, när du pratar, gubbe. Här äro vi inte
lomhördal snäste kyparn. 1
Men den uppsträckningen retade Nöjd, så han rynkade
ögonbrynen och började att i sitt sinne fara efter kyparns argesta.
Rätt hvad det var, hviskade han till sonen:
— Ar du kveck i bena, Bom?
— Som en lärka i vingarna, far lelle’, svarade pojken.
— Nå, ränn då fram den ena skånken och fäll omkull den där
krankelhanen, när han går förbi med kaffebrickan, som han nu dukar
opp! log gubben.
Bom var minsann inte sen till det, utan då kyparen med den
väldiga brickan öfver hufvudet kom i närheten, visste han inte ordet
om förrän han låg där pladask och framstupa på källargolfvet. Och
det gick så kvickt och med sådan fart, att kaffekannan singlade bort
och utgöt sig öfver hufvudet på själfva stadsfiskalen, som händelsevis
kommit in, och gräddsnipan for i synen på ingen mindre än
nämndemannen i Tranhult, hvilken satt vid ett annat bord och kråmade sig.
Man kan tänka sig hvilket elände det blef. Stadsfiskalen vrålade
och hotade kyparen med lifstidsstraff, och nämndeman steg upp,
gul-hvit i ansiktet och skriade:
— Vet I kanske inte hvem ja’ ä’!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
