Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gelsången och knäckte till att skälla på’n, för det han lurat pä mej
en sjuk häst och begärde tio kronor i skadestånd om han ville
undvika process och chikan.
Men Jösse bara grinade och tussade hunden på mej, så jag fick
mina byxor ramponerade. Och med det beskedet fick jag lägga af
hem igen.
Ett par dar efteråt for jag åter ner till sta’n och mötte Alström
ånyo.
— Bevare mej Gu’! Hästen har ju sjukdomen kvar i kroppen.
Han tarfvar mer medoksin om han ska’ kunna lefva. Dä’ var väl-
signadt väl, att vi kom att råkas igen! hojtade gubben och trefvade
på hästen.
Nå, jag fick löpa efter brännvin igen och slälla mig i en gränd
och hålla upp bakbenet i femton minuters tid, mens gubben hällde
det i hästen. Jag höll rent af på att bli lam i ryggen genom att
slå och streta med det sabla hästbenet, för det är minsann intet
lat-mansgöra att hålla opp bakben på hästar. Det vet ju hvar man.
När det var gjordt tycktes Alström färdig att storkna, så han
hade nog haft strängt han också med att tvinga brännvinet i det
stackars djuret.
— Har hästen haft sjukdomen i kroppen länge? sporde jag.
— Ja — hick — i hi-hick sex hi-ve-hick-ers ti’, sa’ Alström
och fordrade en krona för silt besvär. Och det gaf jag honom, för
det töckles han ha förtjänt. Herre Jess, karlen såg alldeles utschasad
ut af öfveransträngningen.
Den kvällen gick jag ner till Fågelsången i stort vredesmod.
— Nu har ja’ bevis på hvilken bedragare du är, Jösse. Hästen
har haft en sjukdom i minst sex veckor och var alltså sjuk och
för-därfvad, när vi gjorde affären. Du ä’ bedräglig och har varit bedräglig
i all din tid, din tjufstryker! lät jag och hötte med käppen.
Men då blef det lif i Jösse, ska’ jag säga. Han tog till att
hoppa och hoj la och svära på, att jag var den störste uslingen i hela
häradet, att jag var en idiot och en processmakare och en skojare
och en äktenskapsbrytare. Ja, det fanns intet brott och ingen synd
som jag inte begått, sa’ han, och påstod, att om han nappade bössan
och sköte ner mej, skulle han göra samhället en stor tjänst.
— Men då finge du allt släppa till nackafläsket lell! genmälde
jag-
— Nähä du, om jag knipsade dej, finge jag i stället skottpengar
och medalj för berömliga gärningar! skrek han och fick fatt i
bes-manen och körde mig bort från Fågelsången som om jag varit en
vålddriflandes och okynnes hund.
Då blef jag emellertid så besatt, att jag tvärt gick bort till
nämndemannen och fick skrifven en stämning på Jösse för
ärekränkning och våld och mordförsök och bedrägeri i handel och Gu’ vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
