Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jojo, den där, som satte ihop kommunallagen, var inte någon
vanlig dumbom. Han insåg nog, att vi behöfde lite motion äfven
under december månad och han förstod äfven att ställa sakerna så,
att det skulle blifva rusch och lif i spelet. Ja, han var sannerligen
en stor man. Hvile han i frid!
Men de här valen äro dock stundtals, trots det allvar, med
hvilket vi begå dem, rena lotterispel.
Omtanke och spänning och många pengar och mat och dryck
kosta de, och ändå händer det, att man drar ett blankt nummer,
såsom det timade för mej en gång. Då känns lifvet tungt och ödei
och då kan man knappt fira jul med tacksamt och undergifvet sinne.
I många Herrans år hade jag spekulerat på att få komma in i
kommunalnämnden för att få lite husbondevälde öfver en hop
opp-nosiga odågor här i socknen.
Det’ där högmodssinnet växte och växte uti mig år efter år. Men
länge bar jag det inom mig själf utan att knysta därom till andra.
Jag gick i mitt arbete och drömde mig in i höghetens härlighet och
grunnade öfver, hur jag skulle bete mig, när jag en gång komme in
i de makthafvandes krets.
Jag öfvade upp mig i skrifning och i ett ärevördigt och
vördnadsbjudande uppträdande, bjöd folk på brännvin och kaffegök och
skaffade mig dymedelst ett parti inom socknen.
Till sist blef mig åtrån öfvermäktig och en dag uti medio af en
december månad röt jag till mitt husfolk:
— Bereden er nu på allvar, för annanda’n komma här
storgubbar hit på kalas och jag vill att dä’ ska’ gå te’ på folkavis!
— Få vi bara nå’t å laga utå, så ska’ vi visst rusta te’ gille!
sa’ de.
Nå, så var den saken klar.
Se’n gick jag ut härs och tvärs i socknen och betygade, att Per
i Gölen, som ock ville in i kommunalen, var en förhärdad dumbom
och slösare. Samtidigt bjöd jag folk på kalas till annandagen med
det resultat, att halfva socknen sade mig midt i synen, att de aldrig
kunde få någon likare i nämnden än mig, hvilket gladde mitt hjärta
och gjorde, att jag köpte in mer och mer till kalaset, allt efter som
mina tillskyndare ökades. Men det gjorde jag gladeligt och utan pust.
Så hade jag käringar att ränna omkring och tala om, hur jag
slaktade får för att få till stånd det värsta julagille, som stått i
mannaminne. Och det gjorde också god verkan och ökade mina utsikter.
Ni kan inte tro, hvilken maffe jag var i de dagarne.
Och hemma bakade kvinnfolken och bykte och slaktade och fräste
och voro ilskna som bin, hvilket fruntimmer alltid äro, när de ha
brådt eller något viktigt för sig. Då vispa de med svansen och lägga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
