- Project Runeberg -  En bundt humoresker /
117

(1900) [MARC] Author: Gustaf Lyckow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anna-Lisa.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omkull, och då till all lycka hennes kavaljer denna
afton icke syntes till, sprang jag med ett tigerskutt fram,
fattade henne i de små fina händerna, eller rättare sagdt
i vantarna, och framflåsade några ljud, som hvarken
jag eller hon kunde uppfatta, men hvilka inneburo en
artig bön om att få hjälpa henne upp. Jag kom nu
ihåg, att jag hade glömt att lyfta på mössan — hatten
kunde jag nämligen icke lyfta på, emedan jag hade den
hemma — och därför, då hon icke gaf annat än
snyftningar ifrån sig, lyfte jag på kaschetten med en gest, som
om jag nyss kommit hem från Amerika, och sporde,
om hon slagit sig mycket illa. Härpå följde omkring
fem snyftningar. Jag befarade starkt, att hon brutit ett
ben af sig, hvilket jag icke tordes se efter, men
slutligen, utan vidare krus, lyfte jag henne upp, då jag fick
se, att båda benen medföljde.

Jag hade icke förr sett henne på så nära håll som
nu och kunde därför tydligen iakttaga, hvilken liten
ängel jag råkat få tag i. Jag tittade efter, om hon
hade vingar på ryggen, men fann, besynnerligt nog,
endast ett par tillbakakastade ändar af den lilla boan
samt en stor våt fläck, som jag sökte slicka bort. Men
jag måste afstå från försöket, enär tungan höll på att
frysa fast, hvilket, om det inträffat, skalle haft till
följd en mindre artig grimas, om hon gått ifrån mig
och jag nödgats följa med.

Jag frågade om hennes namn, och mellan
mjölkhvita tänder hördes hon framsila dessa ljud:
»Anna-Lisa». Därpå sökte jag utforska, hvad det var för en
passagerare, som hon brukade ha i sällskap, och fick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humoresk/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free