Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mången gång knotade mot Herren och var rakt
uppgifven. Men då fann mig Herren i mitt stora elände
och nu har jag det så godt, för nu får jag gå till
honom med alt. Och jag vet, att han lägger inte
större börda uppå, än att man förmår bära den.
Blanka.
Och med den tanken låta ni er nöja. Ja, det är
just detta gräsligt förslöande i fattigdomen — alla
känslor bli liksom utnötta och urblekta —
Fru Österberg (sätter sig och lutar
hufvudet mot ett af barnen).
Ja, vi har väl inga riktiga känslor, vi — det är
bara fint folk, som har det, förstås —
Blanka.
Ja, det är lyckligt för er. Hvem skulle kunna
uthärda ett sådant här lif, om man riktigt kände och
förstod hur afskyvärdt det är.
Fru Österberg.
Du har nog glömt din barndom du, Blanka.
Blanka.
Glömt! Å, man glömmer inte sådant. Men det
var ändå inte så styggt medan jag lefde uppi det,
som efteråt, när jag fått jämförelsepunkter — minnet
har varit min värsta pina under dessa år. Å, hvarför
skulle jag komma hit? Jag kan inte göra det bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
