Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och du behöfde en docka att fylla din lediga tid med.
Så länge din egen dotter lefde bekymrade det dig
inte, att hennes halfsyskon misshandlades — och sedan
du fått mig att roa dig med egnade du inte en tanke
åt Svea, fast du visste hurdant hem hon hade. Hur
kunde du göra det? Hur var det möjligt — hur var det
möjligt — du, som jag trodde var så god och öm!
Friherrinnan (ropar).
Eugène! (Baron kommer, friherrinnan reser sig
vacklande.) Var god och stöd mig — för mig in till mig
— din dotter dödar mig. — Men jag har nog inte
förtjänat annat af det barn, som jag upptog från
smutsen och lade i mitt eget barns säng och gaf
mitt eget barns kläder och tog till mitt hjärta utan
förbehåll.
Baron.
Hur kan du behandla din ömma mor så hjärtlöst?
Blanka (kämpande med gråt).
Jag hade inte behöft hennes ömhet, om jag fått
behålla min egen mor — ingen skulle varit ömmare
än hon, om ni inte krossat henne genom att kasta
henne in i ett lif, som inte är värdigt en mänsklig
varelse. Fastän min födsel inte gjort henne annat
än skam och sorg, så var hon ändå alltid kärleksfull
mot mig. Och ni togo mig från henne och förmådde
mig att glömma henne och ringakta henne, bara för
att ni skulle få all min kärlek, som ni inte hade någon
rätt till. Och nu har ni öppnat mellan oss det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
