Print (PDF) - Color (PDF) - full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förlåt mig. (Fort., fr. .id. 23.) Evan Williams SHAMPOO förlänar en skönhet, som knappast kan uppnås på något annat sätt... bibehåller dessutom håret ungt. "Or din ary" för mörkt här "Camomile" för ljust hår I alla parfyrnaffaier och frisersalonger EVAN im»■ ■ asa SHAMPOO pojkarna då? T ustigt hur det kan gå ibland — jag började ''-'här om suten skriva en sådan här bokruta med tanke pá »ma pojkars vurmer och variekar; solen hade gett oss sitt första vackra teende och jag upplevde minnen av spela kula och hoppa hage — och så övergav jag dem ända för att tanka pá förlovade flickor som drömmer om och sömmar till sin bosättning. Men grabbar som ännu inte ägna jäntor någon vidare uppskattning ha nu en gång för alla mitt hjärta, sä jag återvänder väl. 52 Jag undrar si, om August och Petronella i deras akvarium Ka levat glatt över vintern, och gör de inte det, sa skyll inte pi Cohn! Jag har säkert talat om den lilla Akoarieboken som Axel Cohn skrivit? — jag undrar om de-* ras frimärkssamlingar ha vuxit och om de följer med vad som stir pi frimärksspalten i Mm Tidning. — Jag vet att deras fotograferings-iver tar ny fart när det börjar lysa blanka dagrar pi asfalten i skymningen di de gi frin skolan, och .kidspiren i skogen fi vassa kanter, och minga av dem föresätter .ig att i sommar ska det bli ordning pi fotograferingen och inte si mycket förstörda filmer. Boken som de behöva heter Handledning i fotografering i serien »Jag gör allting själv» och kostar 75 öre. Men pojken .om inte har bestämda frilufts-planer di virén kommer, han som vill ha mycket att välja pi och mycket att planera han önskar sig — om han har namnsdag eller födelsedag eller annar, förtjänat en större uppmuntran — Pojkarnat friluftslekar av Littorin. Det är en gammal god kamrat som räcker länge. Har jag sagt det förut, si upprepas det härmed. Ett gott rid eller en viktig upplysning kan man ju gärna ge tvi ginger — tänk pi Fröken Ur i radio t. ex. Hon upprepar för säkerhet, .kull alltid vad klockan visar för att alla .ka fi veta't. Nigon kunde ju slumrat till eller haft öronen pi annat hai! första gingen. För resten kan jag tala om att jag jun nu haller pi att lä.a om en väldigt spännande och romantisk historia, som ni kanske .ett pi film i vinter. Det är Stevensons gamla hederliga »Skattkammaren», som upplever en ny ungdom tack vare filmbilderna. Den gir som följetong i tidningen Leoande Livei, och brukar nigon äldre medlem av familjen skaffa sig den, si kan pojkarna gäma be att fi lina den just för följetongens skull. »Skattkanunarön» hör till de där berättelserna med stolta seglande skepp, stora faror och modiga bedrifter som aldrig förlora sitt grepp om en riktig pojke. Och inte mig heller . . . A/arm. Moore skyndande efter dem. Han yttrade några ord, som Patricia inte uppfattade. Fru Brent uppfattade dem emellertid och vände sig om. »Det vara bara vad jag väntade», sade hon med stentorsröst. »När man är nog dåraktig att låta sin dotter fortsätta bekantskapen med en okänd herre på en båt, får man ta konsekvenserna. Jag tackar alla goda makter för att de lagade så, att vi missade färjan i går kväll. Hade vi inte det gjort, »kulle vi aldrig ha upptäckt detta!» Vad »detta» var antydde hon med en föraktfull åtbörd mot Grace Nortons hus. Den unge mannen gjorde åter ett försök att protestera. Men då avbröt Vera henne. »Jag är ledsen, Tommy», sade hon med gråtmild röst. »Men du har ärligt förtjänat straffet. Här bar du din ring tillbaka.» Hon lossade en ring från vänstra handens tredje finger och kastade den till honom. Han uppfångade den skickligt och stack den i badrocksfickan. »Men jag får väl ändå skaffa er en bil?» ropade han efter dem, som den mönstergille värd han var. »Nej tack — vi tar spårvagnen», blev fru Brents iskalla svar. Och med Veras arm under sin lotsade hon henne över vägen och bort mot spårvagnens hållplats. Så gick hon ut i köket för att skära upp bröd och kasta en blick in i ugnen. Efter att även ha tänt lågan under kaffeköket marscherade hon ut ur huset och fram till grannens dörr. Det dröjde en lång stund innan hon hörde något livstecken inifrån huset. Under väntetiden försökte hon att fatta ett beslut. Skulle hon svara ja eller nej på Roberts frieri? Det vore en gränslös dumhet att svara nej. Dörren öppnades. »Vad är det som hänt?» frågade han syrligt. »Står huset i lågor? Eller vad har ni nu hittat-på?» »A — ingenting annat än frukost», mumlade hon. »Jag menar, frukosten står på bordet. Jag menar kunde ni inte komma över och dricka en kopp kaffe med mig ? Då kunde jag också få säga er, hur ledsen jag är över vad som hände i går kväll. Att jag tog miste på hus, menar jag. Jag reser till stan genast efter frukosten.» »Men ... jag är inte hungrig», ljög unge herr Moore. »Jag har gjort en omelett», fortsatte Patricia, »och rostat massor av bröd.» Han betraktade henne kallt. Så skakade han på huvudet. »Dessutom hittade jag jordgubbar i isskåpet», sade Patricia. »Jag har också hittat strösocker att doppa dem i.» Hon såg så ångerfull ut när hon sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
