Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förlåt mig.
(Fort., fr. .id. 23.)
Evan Williams
SHAMPOO
förlänar en skönhet, som
knappast kan uppnås på
något annat sätt...
bibehåller dessutom håret ungt.
"Or din ary" för mörkt här
"Camomile" för ljust hår
I alla parfyrnaffaier
och frisersalonger
EVAN
im»■ ■ asa
SHAMPOO
pojkarna då?
T ustigt hur det kan gå ibland — jag började
’’-’här om suten skriva en sådan här bokruta
med tanke pá »ma pojkars vurmer och
variekar; solen hade gett oss sitt första vackra
teende och jag upplevde minnen av spela kula
och hoppa hage — och så övergav jag dem
ända för att tanka pá förlovade flickor som
drömmer om och sömmar till sin bosättning.
Men grabbar som ännu inte ägna jäntor någon
vidare uppskattning ha nu en gång för alla
mitt hjärta, sä jag återvänder väl.
52
Jag undrar si, om August och Petronella
i deras akvarium Ka levat glatt över vintern,
och gör de inte det, sa skyll inte pi Cohn!
Jag har säkert talat om den lilla Akoarieboken
som Axel Cohn skrivit? — jag undrar om de-*
ras frimärkssamlingar ha vuxit och om de följer
med vad som stir pi frimärksspalten i Mm
Tidning. — Jag vet att deras
fotograferings-iver tar ny fart när det börjar lysa blanka
dagrar pi asfalten i skymningen di de gi frin
skolan, och .kidspiren i skogen fi vassa
kanter, och minga av dem föresätter .ig att i
sommar ska det bli ordning pi fotograferingen och
inte si mycket förstörda filmer. Boken som
de behöva heter Handledning i fotografering i
serien »Jag gör allting själv» och kostar 75 öre.
Men pojken .om inte har bestämda
frilufts-planer di virén kommer, han som vill ha
mycket att välja pi och mycket att planera han
önskar sig — om han har namnsdag eller
födelsedag eller annar, förtjänat en större
uppmuntran — Pojkarnat friluftslekar av Littorin.
Det är en gammal god kamrat som räcker länge.
Har jag sagt det förut, si upprepas det
härmed. Ett gott rid eller en viktig upplysning
kan man ju gärna ge tvi ginger — tänk pi
Fröken Ur i radio t. ex. Hon upprepar för
säkerhet, .kull alltid vad klockan visar för att
alla .ka fi veta’t. Nigon kunde ju slumrat till
eller haft öronen pi annat hai! första gingen.
För resten kan jag tala om att jag jun nu
haller pi att lä.a om en väldigt spännande och
romantisk historia, som ni kanske .ett pi film
i vinter. Det är Stevensons gamla hederliga
»Skattkammaren», som upplever en ny ungdom
tack vare filmbilderna. Den gir som följetong
i tidningen Leoande Livei, och brukar nigon
äldre medlem av familjen skaffa sig den, si
kan pojkarna gäma be att fi lina den just för
följetongens skull. »Skattkanunarön» hör till
de där berättelserna med stolta seglande skepp,
stora faror och modiga bedrifter som aldrig
förlora sitt grepp om en riktig pojke. Och inte mig
heller . . . A/arm.
Moore skyndande efter dem. Han
yttrade några ord, som Patricia inte
uppfattade. Fru Brent uppfattade dem
emellertid och vände sig om.
»Det vara bara vad jag väntade»,
sade hon med stentorsröst. »När man
är nog dåraktig att låta sin dotter
fortsätta bekantskapen med en okänd herre
på en båt, får man ta konsekvenserna.
Jag tackar alla goda makter för att
de lagade så, att vi missade färjan
i går kväll. Hade vi inte det gjort,
»kulle vi aldrig ha upptäckt detta!»
Vad »detta» var antydde hon med en
föraktfull åtbörd mot Grace Nortons
hus.
Den unge mannen gjorde åter ett
försök att protestera. Men då avbröt Vera
henne. »Jag är ledsen, Tommy», sade
hon med gråtmild röst. »Men du har
ärligt förtjänat straffet. Här bar du
din ring tillbaka.»
Hon lossade en ring från vänstra
handens tredje finger och kastade den
till honom. Han uppfångade den
skickligt och stack den i badrocksfickan.
»Men jag får väl ändå skaffa er en
bil?» ropade han efter dem, som den
mönstergille värd han var.
»Nej tack — vi tar spårvagnen»,
blev fru Brents iskalla svar.
Och med Veras arm under sin
lotsade hon henne över vägen och bort
mot spårvagnens hållplats.
Så gick hon ut i köket för att skära
upp bröd och kasta en blick in i ugnen.
Efter att även ha tänt lågan under
kaffeköket marscherade hon ut ur huset
och fram till grannens dörr.
Det dröjde en lång stund innan hon
hörde något livstecken inifrån huset.
Under väntetiden försökte hon att fatta
ett beslut. Skulle hon svara ja eller nej
på Roberts frieri? Det vore en
gränslös dumhet att svara nej.
Dörren öppnades.
»Vad är det som hänt?» frågade
han syrligt. »Står huset i lågor? Eller
vad har ni nu hittat-på?»
»A — ingenting annat än frukost»,
mumlade hon. »Jag menar, frukosten
står på bordet. Jag menar kunde ni inte
komma över och dricka en kopp kaffe
med mig ? Då kunde jag också få säga
er, hur ledsen jag är över vad som
hände i går kväll. Att jag tog miste på
hus, menar jag. Jag reser till stan
genast efter frukosten.»
»Men ... jag är inte hungrig», ljög
unge herr Moore.
»Jag har gjort en omelett», fortsatte
Patricia, »och rostat massor av bröd.»
Han betraktade henne kallt. Så
skakade han på huvudet.
»Dessutom hittade jag jordgubbar i
isskåpet», sade Patricia. »Jag har
också hittat strösocker att doppa dem i.»
Hon såg så ångerfull ut när hon sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
